Tröttnade på att det hela tiden strulade när jag skulle lägga upp text och bild. Därför har jag nu startat en egen hemsida och flyttat bloggen dit istället. Du hittar den på www.fromcmk.se. Välkommen!

Först vill jag saga att det är inte att jag blivit lat. Orsaken till att jag inte skrivit på den här bloggen på ett tag beror helt enkelt på att det helt plötsligt blivit så krångligt! Kamp mellan Explorer och Google gör att jag nu måste arbeta med två olika maskiner för lägga in både text och bild. Trött jag blir när företagen bara tänker på sig själva!

Är absolut inte heller lat när det gäller min filtning. Kommit ett steg ytterligare när det gäller kulor och fått till en riktigt bra snitts på det hela. Fick tipset att inte använda ull med för långa fibrer för då viker sig fibrerna. Fler ändar gör också att fibrerna sätter ihop sig bättre. Så till slut!

Sedan har jag som sagt börjat på Ullakademin på folkhögskolan i Kyrkerud, Årjäng och är där ungefär en helg per månad. Förra gången gjorde vi bilder – inte min grej! Har ingen inspirationen och blir aldrig riktigt nöjd, medan andra på utbildningen tycker att det ät toppen. Och så ska det ju vara! Denna sista gång gjorde vi tofflor och andra fotbeklädnader. Det tyckte jag var utvecklande! Gjorde ett par orange tofflor med lockar från Gotlandsfår. Redan använt dem mycket! Gav också bort ett par tofflor till min far i födelsedagspresent inklusive fotmassage. Hade gjort dem nästan klara innan och sedan gjorde jag filtade jag det sista direkt på hans fötter. Mycket uppskattat!

Kommer tillbaka till detta med kulor. Gjort ett antal den senaste tiden och tycker det är både lätt och svårt! Mycket enklare att få ihop början på kulorna med torra händer, men när jag lägger den i varmt vatten med såpa och sedan fortsätter blir det lätt veck även om jag tovat ihop ullen tämligen mycket innan. Naturligtvis kan jag lägga up lite ull ytterst och dölja vecken, men hade gärna kommit på en teknik där det blev mindre veck redan från början.

Hur som helst, en del kulor har det blivit. För att bli nöjd har jag lagt på lite yttre ull så att vecken inte syns utan de är helt släta. Och jag har varit på loppis! Så här blev ett av resultaten. Filtade svarta kulor ihop med ett lås och en dekoration från ett kasserat halsband som jag fann på loppis. Blev ett helt nytt halsband. Som jag redan använt flera gånger!

I morgon bär det av till Kyrkerud Folkhögskola för den första helgen med Ullakademin! Blir två till under hösten. Ska då passa på och fråga om det finns några knep för att undvika veck. Hade sparat mycket tid.

Var för någon månad sedan på en utförsäljning och hittade en tunn ”överblus” som jag tyckte var trevlig men där ärmen släppt från axeln. Varför, tänkte jag, inte fixa till, laga och göra något kul med den med filtning?! I och med att den var trasig kostade den inte många kronor. Så här blev resultatet. Efter att ha nästat ihop ärm och axel filtade jag ett tunt svart band över sömmarna. Lade ull både på fram och baksida för att vara säker på att det skulle fastna i synteten. Sedan skojade jag till och gjorde mina initialer på ryggen. Även om det är sytt av någon annan är ju finishen min egen design. Kul att kunna  ta tillvara på ett plagg som annars säkerligen hade åkt i soporna.

Garanterat ett plagg som jag är ensam om.

Har ett litet hus i södra delen av landet och då är det ganska självklart att man åker dit varje år. När vi åkte hem i år passade vi på att stanna till vid filtningsmuseet i Mouzon för att titta på. För en filtningsälskande person som jag var det riktigt kul. Museet är litet, men samlat ihop en fin liten permanent utställning som visar exempel på olika traditionella filtningar och maskinell filtning. I Mouzon fanns länge en ganska stor filtningsfabrik. Det mesta lades ner på 70-talet när nya det kom många nya billigare syntetmaterial, men det finns fortfarande en liten industri kvar. Den enda i Frankrike. Uppskattade verkligen utställningen. Var tidigare inte riktigt säker på hur man kunde göra maskinell filt, men med hjälp av teckningar och en uppställd maskin förstår jag nu att man först lade ullen i en korg där den fångades upp av stora kartor på rulle som tillsammans bildade en lång tunn ”ullmatta” utan slut. Den pressades sedan mellan två valsar för att få en viss hållbarhet för att sedan men hjälp av fukt värme och ytterligare valsar pressar/filtas till maskinell filt. Det är i den senare fasen som man bestämmer filtens tjocklek. Processen är densamma som när man filtar med händerna. Lägga upp ullen, förfilta och sedan filta fullt ut.

Det lilla filtningsmuseet i Mouzon ligger i en byggnad som förr tillhörde den gamla medeltida katedralen. Mouzon I sig själv är en 2000 år gammal ort som länge var Frankrikes gräns mot Tyskland. Museet har öppet varje dag mellan kl 14-18 under sommaren. Första söndagen I varje månad är det gratis inträde

Nu börjar jag äntligen komma på hur man gör filtade kulor! Läst instruktioner och sett video, men tidigare inte lyckats. Troligen inte varit tillräckligt uppmärksam … Min nyckel ligger i att skapa så gott som hela kulan med torra händer och torr plats innan den blöts och blir fullt filtad. Helt enkelt utnyttja den fukt, värme och friktion som händerna och plasten skapar. Jag har alltid tidigt blött ner händerna och då blir det mycket krångligare att lägga till ett tunt lager för att dölja de veck som kan uppstå.

Riktigt glad för detta. Kulor kan användas till så mycket. Det jag nu ser som en utmaning är att avgöra hur mycket ull jag behöver för att skapa en kula i en speciell storlek och göra flera kulor lika stora bollar. Räcker inte med att väga per gram för det kan ju skilja mer eller mindre ett helt gram ull och ändå ge samma vikt. Litar på att jag bygger upp en  känsla allt eftersom jag gör fler och får mer erfarenhet

 

Dessa bollar var lika stora innan jag lade den högra i varmt tvålvatten och filtade den hård. I verkligheten är den vänstra strax under 4 cm och den högra, filtade kulan strax över 2 cm.

Dags att summera ett filtningsår från sommar till sommar. Ser att jag lärt mig mycket. samtidigt inser jag att jag har enormt mycket kvar! När jag skriver det känner jag mig lika tråkigt klok som de gamla filosoferna, ju mer man lär sig ju mer inser man hur mycket mer man kan lära. Vad har jag då lärt? Gjort halsdukar med egenfärgat material, lärt mig cobweb, lärt mig mer om olika ullkvalitéer (och varför vissa ullsorter därför "ullar sig" mer) och gjort min första jacka. Dessutom lärt mig mer om filtning i Sverige, Fårfesten i Kil och Ullakademin på Kyrkerunds folkhögskola i Värmland. När jag ser det så är det ändå en del. Framför allt har jag lärt mig att det finns en hel del filtning, men den är dold för gemene man! Det är en egen liten värld där man känner till den tycker den är självklar.

Hoppas till hösten kunna lära mig ännu mer genom att delta i Ullakademins kurser. Inser att alla utbildningstillfällen inte bara är kurs i att lära sig en viss sak utan även att få tekniska tips, tips om böcker, inköpsställen, andra kurser, lära känna personer och få inspiration. Det sakerna använder jag minst lika mycket när jag sedan står ensam hemma i ateljén.

Nu när jag är ledig ett par dagar passar jag på att utmana mig att göra något nytt. Så i dag har jag gjort starten till min första väska. Snodden jag satt för att dra ihop den är ett loppisfynd. Tycker inte det gör något att det är lite använt och nött. Hittills riktigt nöjd!