Först vill jag saga att det är inte att jag blivit lat. Orsaken till att jag inte skrivit på den här bloggen på ett tag beror helt enkelt på att det helt plötsligt blivit så krångligt! Kamp mellan Explorer och Google gör att jag nu måste arbeta med två olika maskiner för lägga in både text och bild. Trött jag blir när företagen bara tänker på sig själva!

Är absolut inte heller lat när det gäller min filtning. Kommit ett steg ytterligare när det gäller kulor och fått till en riktigt bra snitts på det hela. Fick tipset att inte använda ull med för långa fibrer för då viker sig fibrerna. Fler ändar gör också att fibrerna sätter ihop sig bättre. Så till slut!

Sedan har jag som sagt börjat på Ullakademin på folkhögskolan i Kyrkerud, Årjäng och är där ungefär en helg per månad. Förra gången gjorde vi bilder – inte min grej! Har ingen inspirationen och blir aldrig riktigt nöjd, medan andra på utbildningen tycker att det ät toppen. Och så ska det ju vara! Denna sista gång gjorde vi tofflor och andra fotbeklädnader. Det tyckte jag var utvecklande! Gjorde ett par orange tofflor med lockar från Gotlandsfår. Redan använt dem mycket! Gav också bort ett par tofflor till min far i födelsedagspresent inklusive fotmassage. Hade gjort dem nästan klara innan och sedan gjorde jag filtade jag det sista direkt på hans fötter. Mycket uppskattat!

Kommer tillbaka till detta med kulor. Gjort ett antal den senaste tiden och tycker det är både lätt och svårt! Mycket enklare att få ihop början på kulorna med torra händer, men när jag lägger den i varmt vatten med såpa och sedan fortsätter blir det lätt veck även om jag tovat ihop ullen tämligen mycket innan. Naturligtvis kan jag lägga up lite ull ytterst och dölja vecken, men hade gärna kommit på en teknik där det blev mindre veck redan från början.

Hur som helst, en del kulor har det blivit. För att bli nöjd har jag lagt på lite yttre ull så att vecken inte syns utan de är helt släta. Och jag har varit på loppis! Så här blev ett av resultaten. Filtade svarta kulor ihop med ett lås och en dekoration från ett kasserat halsband som jag fann på loppis. Blev ett helt nytt halsband. Som jag redan använt flera gånger!

I morgon bär det av till Kyrkerud Folkhögskola för den första helgen med Ullakademin! Blir två till under hösten. Ska då passa på och fråga om det finns några knep för att undvika veck. Hade sparat mycket tid.

Var för någon månad sedan på en utförsäljning och hittade en tunn ”överblus” som jag tyckte var trevlig men där ärmen släppt från axeln. Varför, tänkte jag, inte fixa till, laga och göra något kul med den med filtning?! I och med att den var trasig kostade den inte många kronor. Så här blev resultatet. Efter att ha nästat ihop ärm och axel filtade jag ett tunt svart band över sömmarna. Lade ull både på fram och baksida för att vara säker på att det skulle fastna i synteten. Sedan skojade jag till och gjorde mina initialer på ryggen. Även om det är sytt av någon annan är ju finishen min egen design. Kul att kunna  ta tillvara på ett plagg som annars säkerligen hade åkt i soporna.

Garanterat ett plagg som jag är ensam om.

Ibland känns livet glida fram, ibland är det lite tuffare. Just nu utmanar livet mig med en tuffare uppförsbacke i form av allvarligare sjukdom i familjen. Det är därför jag inte skrivit på ett tag. Tiden som blivit över har helt enkelt gått till familjen.

Innan problemen kom hade jag börjat arbeta med ett projekt att filta material för att klä om två pallar. Pallarna är arvegods och trevliga, men med den brodyr som de är klädda med idag blir de lite tunga. Tyckte att det skulle vara fräckt att ha en orange sits istället. Gjort den ena och förberett för den andra. Inte satt fast den än. Mönstret gjorde jag fyrkantigt för att på det sättet få bättre koll på hur det krymper. Tycker samtidigt det blev riktigt trevligt. Inte satt fast det än, men innan jag gör det funderar jag på att stryka på fliselin på baksidan för att ge det en extra stadga. Måste ju sträcka tyget när jag sätter fast det och hur jag än gör blir ju filtat material mer poröst än möbeltyg. Men, tror det kan bli riktigt fräckt! Nu är det bara att vänta på de nya grå fåtöljerna som pallarna är tänkta till.

Eget tyg för att klä om en gammal pall och ge den en modern känsla!

Meteorologerna har sagt att ikväll ska det börja snöa så att det i morgon ligger ett täcke med 10-15 cm snö. Hittills har det inte kommit en flinga, men det blåser kraftigt och vinden är isande kylig. Kan inte låta bli att tänka – snö nu, vad ska det vara bra för?

Även om våren alltså just nu är borta finns det ju inget som hindrar att göra vårscarves. Under kursen i England för ett par veckor sedan arbetade vi med att filta in tyg på tyg för att skapa struktur och volym. En helt klart intressant teknik. Lite klurig genom att man lägger upp bakvänt med rosen ner och bakgrunden överst och därigenom inte kan se exakt hur det ska bli. Men, oftast blir det riktigt trevliga överraskningar!

På den här scarfen har jag format och filtat in små sidenrosor och filtat in dem på en bakgrund av chiffong genom att lägga ullen emellan. Ullen har jag valt i en färg som harmoniserar, men avviker från bakgrunden. Kom under mina testar fram till att jag tycker det ger mer liv. Gör inget att ullen filtas in och på några ställen syns genom sidenrosen. I detta fallet har jag avsiktligt även lagt lite ull i mitten på varje ros. Det är både för att ge färg och för att rosen ska sitta bättre.

Lek med rosor.

Fortsätter experimentera. Den här gången med en ny ullsort som heter Wedsleydale. Wedsleydale är en hornlös, brittisk fårart som ser underbara ut med sin krulliga, långa lugg. Fibrerna är minst dubbelt så långa jämfört med merino! Strukturen är grov och färgen sandgul. I början var jag lite tvekande och tyckte ullen var lite tråkig. Men jag har ändrat uppfattning! Det är en underbar ull för cobweb. Filtar fint och de långa fibrerna gör filtningens nätverk jämn. Kunde i början tycka att det saknades lite lyster, men genom att lägga in lite vit silke blir det en brytning både mellan matt/blankt och sandgult/vitt. Om du vill testa en ny ull – ta gärna Wedsleydale! Förstått att ullen även är vanlig att blanda med andra ullsorter när man vill ha några lite längre fibrer. Får bli kvar att testa.

Wedsleydale blndat med lite vit silke.

Gjorde för ett par veckor sedan en axelsjal i svart organza som jag tänkte använda ihop med svarta byxor och en topp när vi är bortbjudna på middag. Testade. I stort var jag riktigt nöjd med designen, men ”låsningen” framtill kunde förbättras så att den satt lite tajtare och hårdare. Har nu gjort en till, denna gång i vitt. Hålen är mindre vilket gör det lite svårare att få igenom sidenet när man tar den på sig, men sedan riskerar den inte åka ner. ”Låset” framtill är dessutom gjort så att lite större personer kan förlänga och göra sjalen ett par centimeter längre.

 Vårens fester kan börja!

När jag var på West Dean collage experimenterade vi mycket som jag skrev innan. Både material och modell. Har länge velat ta fram en modell för en mer sjal/cape som man kan ha över axlarna vid festliga tillfällen och tänkte att nu tar jag tillfället i akt för att ta idén vidare. Så här blev resultatet.

Grunden är ca 170 cm svart organza. Organza är tacksamt på det sättet att tyget har en viss stelhet och därmed inte faller ihop. På det har jag lagt en blandning av merino blandat med siden, bluefaced Leicester och ytterligare lite svart merino på toppen för att få en kontrast. Framtill har jag gjort ett litet hål där man kan dra igenom organzan och därmed få den att knyta sig. Planerar att använda den ovanpå tunn svart tröja till svarta byxor när vi är bortbjudna. Nöjd med mönstret, färgen och modellen som helhet, även om jag kan se mindre förbättringar för att få den låsa sig än bättre. Kanske mindre hål? Ska försöka göra en till på vit botten och samtidigt försöka utveckla den lite.

”Lita på fibrerna så gör de jobbet åt dig!” sa Inge Bauer till mig när jag var på kurs i Tyskland i början av december. Tänkt på det flera gånger. Många gånger är det inte den exakta instruktionen som sätter sig bäst hos mig, utan istället är det just sådana där små uttryck jag hela tiden går tillbaka till. Har ett annat sådant exempel. Gick för många år sedan Poppius journalistskola och fick då tipset att hela tiden tänka ”Lyonnais potato and no chop suey” för att få rytm i texten. Det är detta jag bäst kommer ihåg från utbildningen och det jag hela tiden går tillbaka till när jag känner att en text inte flyter.

Vad jag under kursen lärde mig är att när det gäller webcob ska handlaget vara superlätt! Det gäller att lita på att fibrerna själva vill gripa in i varandra. För det gör de! Har annars en tendens att arbeta fibrerna för hårt. När jag lärde mig nunofiltning sa man hela tiden att rulla hårt så att fibrerna verkligen kommer in i tyget, men med cobweb är det alltså annorlunda.

Nu när jag testat en del cobweb är min erfarenhet också att det gäller att verkligen vara noga och exakt väga hur mycket ull man ska använda, dela upp den i buntar och sedan se till att man hela tiden lägger jämnt. En annan sak är att när jag börjar frottera med händerna arbetar jag alltid i de övre fibrernas riktning så jag vet att fibrerna verkligen har fäste innan jag börjar den verkliga filtningen. Under filtningen gäller det sedan att ha mycket vatten så filten lätt kan glida samman och inte rivas upp. Sedan brukar jag vika in kanterna tunt, tunt så att det blir stadiga. Men detta är ju en smaksak.

I sjalen till höger har jag lagt 10 gram för mycket ull. Låter inte mycket för en hel sjal, men som du ser gör det en stor skillnad. Den blir för tjock och man ser inte sidenet emellan. Det gäller alltså att noga väga upp, dela upp ullen i högar markera  på mallen hur mycket man kan använda för en viss yta så man vet hur mycket man kan ha i det övre och undre lagret och sedan hålla sig till det! I bilderna ovanför ser du sjalarna som helhet.

Nästa vecka åker jag till England för att gå kurs med Liz Clay som jag skrivit om innan. Ska bli spännande! Lovar skriva om mina erfarenheter.

Lika mysigt som det är att plocka fram julpynt, lika fräscht tycker jag det är att plocka allt för att låta våren komma in istället. För mig är våren tulpaner, tulpaner, tulpaner! Och lite krokus. Deras underbara glada färger och krispiga blad ger mig en ljus, blomstrande och livfull känsla. Inspirerad av det har jag gjort en ny kudde. Med glimten i ögat kan man ju säga att det är nästan lite påskvarning. Färgerna på tulpanerna upptill kan man ju ändra. Likaså kan man ändra det mörkare grå till ljus grå eller vit.

Är verkligen inte en person som brukar slå mig för bröstet, men måste får dela med mig av några rader som jag fått i mejl de senaste veckorna och som gjort mig såååå glad.

”Nu sitter jag med min nya fina halsduk på mig. Den blev superfräck till min jeansjacka som du sa. Du har verkligen känsla för detta!”

”Här ser du resultatet o Noelle med sin halsduk, den bar hon hela kvällen. Se hur väl färgerna stämmer!”

”Den här halsduken lämnar inte mitt hem - den är underbar! Den överträffar mina förväntningar både i färg och känsla. Är helt övertygad om att den kommer att användas MYCKET.”

En sådan rad är total lycka!

År 2013 har börjat! Gott nytt år till alla! Personligen känns det som en spännande nystart! Har under helgerna tillbringat en hel del tid i ateljén för att öva in tips, trix och metod som jag lärde mig i Tyskland och tar klara steg för att bli en än bättre filtare. Fascinerande hur mycket fingertoppskänsla det är! När jag var i Tyskland visade Inge Bauer hur hårt hon trycker frotterar för att få hål att gå ihop. Hon la handen ovanpå min och gjorde precis som hon brukar göra på ullen. Det var en fingerlätt tryckning! Inte alls som det jag lärt mig när det gäller nuno-tekniken där det gäller att rulla hårt för att ullen ska komma in i tyget. Sådan erfarenhet går aldrig att läsa sig till! Den måste upplevas och kännas! Samtidigt är det just det som gör att känslan för materialet hela tiden förfinas.

Mina nya erfarenheter gör också att jag för första gången testat att lägga in en metalltråd i en halsduk. I och med att metallen inte krymper var jag noga med att inte lägga någon tråd närmast kanterna utan hela tiden ha i alla fall två centimeters marginal. För att också vara säker på att tråden skulle fastna ordentligt lade jag två tunna lager ull under och två tunna lager ovan. Resultatet blev lite punkrockigt och passar väl till jeans- eller skinnjacka.

Mitt första försök där jag filtat in en silvertråd.

Julen närmar sig. Här i Skåne har det redan varit mycket snö. Är i full gång med julklappar. Värmande halsdukar och handledsmuddar och mysiga kuddar. Kommer att bli en hel del pyssel och papp under veckan som kommer därför säger jag GOD JUL redan nu!

Tomten, bocken och jag önskar dig en riktigt God jul!

Ett nytt exempel på halsduk. Denna gång är det i toner av olivgrönt, rostbrunt, lite svart och orange. Denna gång är den också lite bredare. Genom att ena sidan är homogent melerad och andra lite mönstrad skapas en fin blandning när man virar den runt halsen. Det gör också att man kan välja utsida beroende på vilken typ av ytterplagg man har.

Lite bredare variant i riktiga höstfärger.

Här är ytterligare ett exempel på halsduk och kudde. Fått en helt otrolig respons på de jag gjort innan! Fler färger och mönster är på väg!

Denna gång går tonerna lila-violett. I den nedre närbilden stämmer färgerna mer med verkligheten .

Inspirerad av mönstret i ett våffeljärn. Många mindre knappar istället för ett par stora. Och det blanka sidenbandet får konstratera till den matta ullen.

Har som sagt fått många roliga och intressanta utmaningar på halsdukar och kuddar i olika färger under de senaste veckorna. Kommer att komma tillbaka till dem efter hand. I dag gjorde jag klart en blå-grå halsduk som jag blev riktigt nöjd med. Kan se den ihop med vit skjorta och jeans. Eller grå sammetsbyxor.

Snyggt ihop med just en vit skjorta och jeans.

Blåmelerad siden och hankies ihop med grå merinoull.

Oj, det har gått ett par dagar sedan jag skrev sist. Har helt enkelt varit så många filtningsprojekt som jag lovat att få klart att tiden blev knapp! Ett av projekten var en vit-grå kudde som en väninna designat till sig själv för att ha i sin kökssoffa. Formen hämtade hon från ett våffeljärn. Tycker att vi lyckades riktigt bra ihop.

Sofia gjorde sin egen design, jag filtade. Tycker vi lyckades riktigt fint ihop!

Läser för övrigt just nu en intressant bok som handlar om kultur och traditioner kring filtning och filtningens historia. Boken är skriven av Willow G. Mullins som är textilkonservator och doktor i folklore vid universitetet i Missouri. Att hon är vid universitetet märks ibland. Boken är inte direkt lättläst, men gillar man filtning är innehållet intressant. Hon har verkligen forskat!

Visste du att man tror filtning har förkommit i minst 8000 år! Var någonstans det uppkom vet man inte riktigt, men troligen i Centralasien. Det äldsta fyndet man gjort är i Çatal Hüyük i Turkiet och man räknar med att det är från cirka 6500 år före Kristus! Man tror att filtning kan vara ännu äldre men vad som är svårt att avgöra med de riktigt äldsta fynden är om är avsett som filtning, eller om ullen bara har filtats ihop med tiden. När jag läser boken inser jag också vilken enorm betydelse filtningen haft för människorna i den här regionen, vilka ofta var nomader. Då går det inte att släpa runt en massa tunga verktyg och maskiner för att framställa tyg. Däremot kunde man alltid ta ull från djuren man skötte och med enkla verktyg tillverka filt, inte bara till kläder utan också som filtar till skydd och värme för boningar och under sadlar. I Skandinavien börjar vi med filtning ungefär vid 1000-talet efter Kristus. Gemensamt är dock att även vi i Skandinavien gjorde bruksföremål så som stövlar och mössor. När jag läser boken blir jag helt enkelt fascinerad över vilken lång historik det finns och vilken stor betydelse filtningen haft för människors överlevnad.

 

Omslaget på Willow G. Mullins bok som finns både inbunden och med pappersomslag. Den inbunda är ganska dyr. Köpte själv den med pappersomslaget, men jag tror att den inte har lika många bilder.

De senaste veckorna har jag filtat många kuddar! Kudden jag gjorde i somras med initialerna T & F, som stod för Tor & Freja, blev populär, men mina vänner önskade istället att bokstäverna stod för första bokstaven i deras eget namn och namnet på deras man eller sambo. Måste säga att det var en riktigt trevlig idé de kom på!

Ingenting på kuddarna är sytt förutom knapparna som jag sytt på efteråt. Sidokanterna skapar jag genom att lägga plast mellan de båda lagren och vika över ullen så att den filtas ihop med ullen på den andra sidan. När man läser engelska böcker brukar man kalla plast och annat som man lägger under ullen för ”resistens” vilket blir motstånd på svenska. Motstånd är viktiga när man vill filta formationer så som mössor eller laddor. Genom att lägga ull runt motståndet kan man bearbeta och filta utan att ullen filtar ihop sig med annat. Ullen jag använde kommer från gotlandsfår på Öströö. Den ullen ger en jordnära och rustik känsla kanske framför allt i den ofärgade grått och vitt, men Öströö har ull i många fler färger.

Ett kuddpotpurri!

PS Det var fler som uppmärksammade Internationella filtningsdagen i lördags. Nu gäller det att arbeta på att ännu fler känner till och uppmärksammar denna dag nästa år så det blir ännu mer firande! 

En rolig sak med filtning är att man kan använda gamla tyger och plagg och göra om dem. Bra för plånboken och känns rätt med tanke på miljön! Om du vill återvinna ska du tänka på är att tyget du väljer inte är för tätt vävt. Om tyget är för tätt vävt har fibrerna svårt att komma igenom och bindas till tyget. Du kan lyckas ändå, men då du får jobba hårt! Det är också enklare om tyget är av naturmaterial. I konstgjorda material har fibrerna inga ”små hakar” à la den typ du ibland kan se i shampooreklam när man vill illustrera hur schampoot kan få hakarna att lägga sig så att håret blir glansigt. När du vill du att hakarna tvärt om öppnas upp för när du filtar griper de små hakarna i varandra och gör att fibrerna filtar ihop. Finns det inga sådana hakar glider trådarna mot varandra utan att få något egentligt fäste. Har filtat med konstgjorda material och det går, men då måste materialet vara luftigt så att ullfibrerna kan gripa sig till varandra runt tygfibrerna.

Har själv gjort om några ullsjalar som hade legat ett par år i garderoben. Någon var ett missköp och någon hade jag använt mycket så jag var helt enkelt trött på den. Så blir det ju ibland. Visst var det fina, och ibland dyra sjalar, men vad gör det om sakerna bara ligger. Här ser du några exempel som jag använde supermycket förra vintern. Var härliga att lägga runt axlarna när det var lite småkyligt samtidigt som de gav en färgklick till det svarta, grå eller  jeansblått med vit skjorta. Som sagt, sjalarna fick ett helt nytt liv!

Tre ”återvinningar”

PS. Glöm inte att den 6 oktober är det Internationella filtningsdagen!

Nu har jag vinterhalsduk i svart. Sidenet fick de en blåsvart nyans när jag färgade, något som jag själv tycker ger liv till ytan och gör att man ser att halsduken är något speciellt. Kan se den både till exempelvis en svart täckjacka eller kamelfärgad kappa.

Svart långsmal vinterhalsduk.

Närbild på det färgade sidenet som fick en blåsvart nyans.

Visar som sagt mina saker hos Tor & Freja i Göteborg. Klippt mig där i många, många år. Alltid känt att jag kan lite på att det blir bra och välkommen när jag kommer dit. Då kommer man ju tillbaka! Och vet att jag inte är ensam om att känna så!

När jag är där blir det alltid mycket prat mycket om färg och form. Saker som är så spännande, enkelt och svårt på en gång! När färgen och formen harmoniserar ger sådan glädje! Och när den inte stämmer gör att allt känns fel. Det jag uppskattar mest är diskussionerna där är så prestigelösa. Vi kan föredra olika saker, men förstå att en enskild sak, som en kudde, alltid hör ihop med var den ska vara. Inget märkvärdigt i sig, men ändå svårt.

Likadant är det ju med sjalar. Om jag vill att alla ska finna en juvel kan jag ju inte bara göra sjalar i varma, rostiga toner för att jag råkar gillar det. Fått en förfrågan om att göra en vinterhalsduk i en kall, blåaktig färgton. Håller nu på att leta material hos leverantörer och testa färgning för att få fram några varianter. Bli en hel del tester innan jag finner kombinationer av ull, siden, hankies och annat material, men uppskattar utmaningen!

T&F står för Tor & Freja. En kudde som jag tycker passar väl ihop med vit, gärna putsad, vägg och fårfäll.