När jag började filta köpte jag några böcker för att få inspiration och lära mig ner. I början av böckerna fanns ett par sidor med foton som steg för steg förklarade de olika stegen när man rullfiltar. Lägga ut bubbelplast, lägga ut ullen och sedan lägga på ett nät för att hålla ullen på plats innan man hällde på tvålvatten och började filta. Och nu vill jag säga något. Lägga på nät - fullkomligt värdelöst! Så fort jag hade börjat filta startade ju ullen inte bara att filta ihop sig med sig själv utan naturligtvis också filta ihop sig med nätet så jag blev tvungen att långsamt och försiktigt sära ullen och nätet. Det var alltid lite nervöst, tog tid och hur noga jag än gjorde det fastnade alltid en del ull på nätet som var omöjlig att få bort. Det i sin tur till att jag fick ha ett nät för vita saker och ett nät för färgat annars fanns det ju stor risk för att jag fick färgade fibrer in i det vita. Som sagt – fullkomligt värdelöst! På de kurser jag hade gått i Frankrike använde man inget nät, men när jag filtade hemma kom jag på att om jag inte hde något mellan bubbelplasten och ullen kunde jag lätt få märken. Framför allt om jag lade materialet tunt.

Men så när jag var på kurs i England i vintras lärde jag mig att istället för nät använda genomskinlig plast. Vilken skillnad! Så enkelt! Ullen fastnar inte i plasten och händerna kan enkelt frottera på ytan. Det du naturligtvis måste vara försiktig med är när du häller på vattnet så att fibrerna inte glider, men sedan är det bara att lägga på plasten, hälla lite tvålvatten ovanpå och börja. När du frotterat ett tag och vill kontrollera, lyfter du bara på plasten. Eventuellt ullen fastna och följa med upp, men det är bara att lossa den försiktigt, lägga ner början på den igen och sedan brukar det inte vara några problem.

 

När jag filtar använder jag alltså hellre genomskinlig plast än nät. Om du har svårt att hitta annan plast går det utmärkt med isärklippta plastsäckar.

I går fick jag ny leverans av material. När jag öppnade paketet var helt enkelt tvungen att gå ut i ateljén och testa olika färgkombinationer! Blev så inspirerad! Här är provresultaten från ena och andra sidan. Skulle vilja finna ett par ytterligare färgkombinationer av hankies, ull, siden och eventuellt bambu för vinterhalsdukar. Finns ett par blå, lila och gula kombinationer där färgerna harmoniser och är ganska lika och som jag tycker är extra intressanta. Finns också någon med gul hankie på grön ull respektive blå hankie på grå ull där färgerna är olika men samspelar fint. Frågan är vilka jag ska gå vidare med. Du får gärna ge tips om vad du tycker!

Lodrätt har jag lagt ull i olika färger, vågrätt siden eller bambu.

På denna sida är det överst en hankie och under hankien är det ull, samma ull som också syns i bilden ovan. Som du ser har alla hankies olika färg och det är den färgen jag utgått från för att finna kombinationer.

Visar som sagt mina saker hos Tor & Freja i Göteborg. Klippt mig där i många, många år. Alltid känt att jag kan lite på att det blir bra och välkommen när jag kommer dit. Då kommer man ju tillbaka! Och vet att jag inte är ensam om att känna så!

När jag är där blir det alltid mycket prat mycket om färg och form. Saker som är så spännande, enkelt och svårt på en gång! När färgen och formen harmoniserar ger sådan glädje! Och när den inte stämmer gör att allt känns fel. Det jag uppskattar mest är diskussionerna där är så prestigelösa. Vi kan föredra olika saker, men förstå att en enskild sak, som en kudde, alltid hör ihop med var den ska vara. Inget märkvärdigt i sig, men ändå svårt.

Likadant är det ju med sjalar. Om jag vill att alla ska finna en juvel kan jag ju inte bara göra sjalar i varma, rostiga toner för att jag råkar gillar det. Fått en förfrågan om att göra en vinterhalsduk i en kall, blåaktig färgton. Håller nu på att leta material hos leverantörer och testa färgning för att få fram några varianter. Bli en hel del tester innan jag finner kombinationer av ull, siden, hankies och annat material, men uppskattar utmaningen!

T&F står för Tor & Freja. En kudde som jag tycker passar väl ihop med vit, gärna putsad, vägg och fårfäll.

Har tidigare skrivit lite om siden och vill fortsätta skriva lite om detta härliga material. Denna gång lite om hankies. Innan jag börjande filta hade jag aldrig hört talas om hankies. Hade sett sidentyg, sidentråd, sidenpuppor, men aldrig vare sig sett eller hört talas om hankies.

Hankies är sidenpuppor som man tvättat och sedan sträckt ut till fyrkanter. Finns ett antal filmer på YouTube att titta på. När man filtar med hankies får man, förutom  fin lyster, en spännande effekt genom att sidenet i fyrkanten inte är jämt fördelat. På ett visst ställe kan sidenet vara tätt, på ett annat tunt. Det som kan vara en nackdel är att i och med att hankies är gjort i fyrkanter kan det bli fyrkanter i resultatet. Hankies säljs oftast ofärgade vita, exempelvis hos Word of Wool. Det går det även att få tag i färgade, men de är ofta rätt dyra.

Första gången jag använde hankies trodde jag att jag skulle bli galen! De tunna, lite klibbiga sidentrådarna fastnar så lätt i lite torra nagelband, flisiga naglar eller i tröjan. Och i och med att tråden är så tunn ser man den inte utan man märker det först när man flyttar handen eller går i rummet. Om du vill testa att använda hankies rekommenderar jag därför att använda tunna handskar! Om du vill att resultatet ska vara smidigt ska du också se till att lägga ut dina hankies tunt, fast naturligtvis täckande. Har själv bedragit mig genom att jag tänkt  ”Äh, en hankie är så tunn så det gör inget om jag lägger dem två och två”. De blir en stor skillnad när du filtar ihop den med ullen.

Uppe till höger ser du en sidenpuppa, till vänster sidentrådar att filta med och nertill en hankie.

Vill rekommendera några böcker med fantastiska bilder på vad filtare i olika länder och på olika kontinenter har gjort i form av kläder, accessoarer, inredning och konstobjekt.  Den ena heter ”500 Felt objects” och kom ut för något år sedan. I den boken finns 500 exempel på hur filtare använt filtning på nya sätt för att få fram fräcka, moderna saker som tunna skira toppar, kjolar och sjalar i chiffong, fräcka udda kappor, nätta halsband, mysiga grövre mattor och andra heminredningssaker. Är inte ensam om att uppskatta boken. Alla filtare jag träffat säger detsamma. När jag visade boken för min mor sa hon ”Otroligt att man kan filta allt detta!”.

En annan liknande bok som jag också uppskattar är ”1000 Artisan Textiles”. Som titeln säger innehåller den bilder på moderna saker gjorda i flera tekniker och inte bara filtning. Här är exempel på klänning sydd i folieplast, moderna hand- eller digitaltryckta mönster på tyg och upphottade patchwork. När det gäller filtning är några av fotografierna desamma som i boken ”500 Felt objects”, så som exempelvis några foton på Liz Clays arbete för Stella McCarthy, men det finns också nya. Tycker själv mycket om bilderna på norskan Torill Haugsvaers sydda och broderade bröllopsklänning. Smäcker och ”stolt”. Som en naturlig skogsfe.

Min personliga åsikt är att har man bara filtade saker blir siluetten lite för grov, men att blanda en filtat kjol, ett halshand eller sjal ihop med en skjorta och andra mer ordinära kläder ger en spännande brytning. Plockar alltså i tanken ihop det jag ser i bilderna med hur garderoben ser ut. Kan jag på något sätt göra plaggen mer spännande!

Omslagen på böckerna jag rekommenderar. Många inspirerande idéer!

Gått några dagar sedan jag skrev sist. Orsaken är att jag under veckan förflyttat mig från södra Frankrike tillbaka till Skåne. På resan stannade jag ett par dagar i Kassel för att se den stora konstutställningen Documenta som är vart femte år. Det ger mig sådan energi att se en så stor utställning med över verk av nästan 200 samtidskonstnärer! Ger helt nya tankar genom att de involverar, visualiserar och kommenterar. Amerikanskan Seth Price hade exempelvis utgått från likheten mellan kuvert och sydda kläder. Både kuvert och sydda kläder görs av material som från början är helt platt! Kuvert av pappersark och kläder av tyg. Detta är något som jag aldrig tänkt på innan. Utifrån denna likhet hade Seth beställt tyg med mönster tagna från insidan av kuvert och tillsammans med kläddesignern Tim Hamilton tagit fram kläder där utsidan var vit som ett kuvert och insidan det mönstrade tyget. Dessa kläder fanns även till salu på ett av stadens varuhus.

I Kassel passade jag också på att se en performance av Tino Sehgal. Hans performances måste upplevas ”live”. Tino tillåter inte någon att ta några bilder av hans verk och därför finns inga fotografier eller videos att titta på. Och det var en speciell upplevelse. Svår att beskriva, men jag kan säga att rummet vi var i var helt mörkt och att när jag gick runt hörde jag rytmiska toner från flera personer i rummet. Skrattade sedan till när jag kom ut därifrån och tittade i utställningskatalogen. I innehållsförteckningen stod det att det skulle finnas information om Tino och hans verk på sidorna 438-349. Dessa sidor existerade inte! I Sidan 437 fanns, likaså sidan 440. Men inte sidorna 438 eller 439! Det gäller även för konstnärer att på alla sätt leva upp till sin image och vara hemlighetsfull!

Ytterligare en sak jag gjorde var att göra mitt liv som en museiutställning. Tänker inte kommentera det närmare men nedan ser du en bild av hur det blev.

Mitt liv som en museiutställning. Skriver inga kommentarer.

Detta blev ett inlägg om helt andra saker än filtning. Så det kan det bli ibland. Kommer snart tillbaka. Vet massor av intressanta saker att skriva om! Fick exempelvis idag leverans av ett antal nya böcker om filtning. Återkommer om det!