Julen närmar sig. Här i Skåne har det redan varit mycket snö. Är i full gång med julklappar. Värmande halsdukar och handledsmuddar och mysiga kuddar. Kommer att bli en hel del pyssel och papp under veckan som kommer därför säger jag GOD JUL redan nu!

Tomten, bocken och jag önskar dig en riktigt God jul!

Var på kurs i Tyskland i veckan! Kursen hette Transparentz och det vi lärde oss var som cob web-teknik. Visserligen gått kurs i detta innan, men som vanligt var det en hel del nya knep jag lärde mig, exempelvis att se till arbeta utifrån kanterna och in för att minska risken för stora hål i mitten. Fascinerande att det hela tiden går att lära sig nya saker för att hela tiden öka kontrollen av processen.

Kursen var hos WollKnoll strax utanförs Stuttgart. När jag kom till WollKnoll var det som att komma till en värld lite utanför den andra världen. Företaget ligger i en liten, liten by ute på landet där det är långt mellan husen. Utbildningssalen man har är väl utrustad för filtning med ungefär 15 stora bord, stort referensbibliotek av filtningsböcker (de flesta på tyska) och massor av material att välja mellan. I huset bredvid jobbar cirka 5-7 personer med att packa och skicka beställt material! Vet inget ställe i Sverige som har en så stor omsättning! När du är där har du naturligtvis också tillfälle att köpa material att ta med hem direkt.

Kursledaren jag hade heter Inge Bauer. Inge bor inte så långt ifrån WollKnoll och har varit med och grundat skolan tillsammans med Sonja Fritsch som basar får WollKnoll. Hos WollKnoll finns kursverksamhet hela året runt där man lockar filtare från hela världen att komma och undervisa vid olika tillfällen. Filtare som ska komma dit detta år är bland annat Liz Clay, Charlotte Buch, Heidi Greb och May Jacobsen Hvistendahl. Personligen har jag redan anmält mig på ytterligare en kurs med den holländska filtaren Charity van der Meer som är i maj 2013.

 

Inge Bauer instruerar.

Exempel på resultat med cob web. Vi testade framför allt med mohair, alpacka och gotlandsfår.

Kurskamrater i full aktivitet.

För någon vecka sedan fick jag en leverans från det  holländska företaget Zijdar. Zijdar var ett av de första företag som jag kom i kontakt med för att köpa material och det är fortfarande det företag jag föredrar när jag ska köpa siden. De har nämligen en underbar kvalitet på sin siden! Det är deras specialitet. Däremot köper jag inte merinoull från Zijdar i och med att de inte garanterar att fåren behandlats ok.

Det var Eva Roelofsen som rekommenderade Zijdar till mig (Eva var den som introducerade mig till filtning och som jag var på kurs hos i somras.) Eva i grunden holländska, även om hon bor i Frankrike, vilket innebär att hon kan holländska. Det är en fördel när man ska köpa på Zijdars hemsida. Den är nämligen bara på holländska. Så det kan ta lite tid att köpa, men som jag skrev ovan – deras siden är superfin. De har också fållade sidensjalar i flera färger, längder och tjocklekar som man kan använda för nunofiltning. Här är webbadressen http://www.zijdewinkel.nl/

I morgon åker jag på tvådagarkurs i Stuttgard i något som de kallar ”Transparentz”. Säkert något som jag får anledning att återkomma till.

Ett nytt exempel på halsduk. Denna gång är det i toner av olivgrönt, rostbrunt, lite svart och orange. Denna gång är den också lite bredare. Genom att ena sidan är homogent melerad och andra lite mönstrad skapas en fin blandning när man virar den runt halsen. Det gör också att man kan välja utsida beroende på vilken typ av ytterplagg man har.

Lite bredare variant i riktiga höstfärger.

Läser som sagt en bok om filtningens historia och hur filtning använts i olika delar av världen. Filtning har verkligen haft olika betydelse i olika delar av världen. För nomadfolken i Centralasien, där filtning använts i flera tusen år, blev filtade plagg och plädar en viktig del för att kunna överleva. Det användes till både bostäder och kläder. Filtning är ju en teknik som bygger på ganska enkla verktyg som är lätta att flytta med sig från en plats till en annan. I Västvärlden kom däremot filtningen att bli en del av den ekonomiska handeln och det man mest filtade var hattar. Hattillverkning hade ett eget skrå utan filtning ingick i ett annat skrå, vilket skrå det var var olika i olika länder. I Sverige kom hattillverkarna att ingå i samma skrå som de som tillverkade hästfiltar. Efter hand kom man på att hattar är en vara som man ganska enkelt kunde standardisera. Det betydde att en person kunde göra hattarna och en helt annan ta upp beställningar och sälja. Man kan säja att det var ett steg till den industriella tillverkningen.

Filtningen i de skandinaviska länderna, Baltikum och Ryssland skiljer sig annars också från andra europeiska länder genom att i dessa länder finns också har en folklig tradition med att man på gårdarna tillverkade olika bruksföremål så som stövlar och mössor. Förståligt! Man hade ju ull, det var kallt och man behövde varma plagg när man gick ut på vintern. Som sagt intressant att se filtning från perspektivet hur det har kommit att användas i olika kulturer beroende på vilket behov man hade.

Här är ytterligare ett exempel på halsduk och kudde. Fått en helt otrolig respons på de jag gjort innan! Fler färger och mönster är på väg!

Denna gång går tonerna lila-violett. I den nedre närbilden stämmer färgerna mer med verkligheten .

Inspirerad av mönstret i ett våffeljärn. Många mindre knappar istället för ett par stora. Och det blanka sidenbandet får konstratera till den matta ullen.

Idag startar den franska filtingsföreningen ”Feutre art textiles utställning i Paris. Föreningen som startade 2009 med målsättningen att höja värdet av filtning har idag 24 medlemmar . Och de gör helt fantastiska saker! Var och en med sig egen stil och inriktning. De roliga är att de får allt mer uppmärksamhet även i press som bland annat en liten notis i franska Elle.

Här är några länkar om du vill se mer

http://www.feutrearttextile.com/search/label/presse

http://www.aiguille-en-fete.com/Feutrissime--de-l-art-a-porter_a2730.html?TOKEN_RETURN

Kom på det att jag har egentligen aldrig pratat så mycket om olika tekniker för filtning. I basen är ju filtning alltid filtning, men beroende på vad man vill åstadkomma finns ett par olika tekniker. Ska det vara tunt? Med tyg? Tredimensionellt?

Det som fick mig att titta närmare på filtning var nunofiltning. Nunofiltning är en teknik där man filtar ihop ullen med tyg, antingen hela tygbiten eller så lägger man ull som dekoration. När jag kom i kontakt med det första gången i Frankrike hade aldrig sett det innan. Tyget kan egentligen vara av vilket material som helst, bara det inte är för kompakt! Det går alltså att använda både naturmaterial och syntetmaterial, det viktiga är bara att tyget innehåller luft mellan trådarna för annars har ullfibren svårt att tränga igenom.

När man gör nunofiltning måste man vara mer försiktig med temperaturen och hanteringen annars filtar ullen för snabbt. Det är en erfarenhet jag själv åkte på i början när jag växlade mellan nunofiltning och vanlig filtning. En annan sak som är viktig att tänka på är att nunofiltning kräver att du redan från början tänker på hur kanterna ska bli när resultatet är klart. Ofta använder du tillklippt tyg och då kan tyget lätt fransas. Fransningen kan du hindra du genom att filta in lite ull runt kanterna. Men lägg inte på för mycket! Då blir kanterna alldeles stela. Ett alternativ, framför allt i början, är att köpa färdiga sjalar och filta på dem.

Det som är riktigt kul med nunofiltning är att du kan återanvända gammalt tyg eller gamla plagg och ge dem ett nytt liv! Både spännande och billigt samtidigt som det känns helt rätt att försöka återanvända istället för att köpa nytt!

Ett exempel på nunofiltning. Här har jag lagt ullen som dekormönster på ett sidentyg. Notera att jag lagt ull runt kanterna för att tyget inte ska repa. Sedan har jag sytt på pärlor som dekor.

Har som sagt fått många roliga och intressanta utmaningar på halsdukar och kuddar i olika färger under de senaste veckorna. Kommer att komma tillbaka till dem efter hand. I dag gjorde jag klart en blå-grå halsduk som jag blev riktigt nöjd med. Kan se den ihop med vit skjorta och jeans. Eller grå sammetsbyxor.

Snyggt ihop med just en vit skjorta och jeans.

Blåmelerad siden och hankies ihop med grå merinoull.

Oj, det har gått ett par dagar sedan jag skrev sist. Har helt enkelt varit så många filtningsprojekt som jag lovat att få klart att tiden blev knapp! Ett av projekten var en vit-grå kudde som en väninna designat till sig själv för att ha i sin kökssoffa. Formen hämtade hon från ett våffeljärn. Tycker att vi lyckades riktigt bra ihop.

Sofia gjorde sin egen design, jag filtade. Tycker vi lyckades riktigt fint ihop!

Läser för övrigt just nu en intressant bok som handlar om kultur och traditioner kring filtning och filtningens historia. Boken är skriven av Willow G. Mullins som är textilkonservator och doktor i folklore vid universitetet i Missouri. Att hon är vid universitetet märks ibland. Boken är inte direkt lättläst, men gillar man filtning är innehållet intressant. Hon har verkligen forskat!

Visste du att man tror filtning har förkommit i minst 8000 år! Var någonstans det uppkom vet man inte riktigt, men troligen i Centralasien. Det äldsta fyndet man gjort är i Çatal Hüyük i Turkiet och man räknar med att det är från cirka 6500 år före Kristus! Man tror att filtning kan vara ännu äldre men vad som är svårt att avgöra med de riktigt äldsta fynden är om är avsett som filtning, eller om ullen bara har filtats ihop med tiden. När jag läser boken inser jag också vilken enorm betydelse filtningen haft för människorna i den här regionen, vilka ofta var nomader. Då går det inte att släpa runt en massa tunga verktyg och maskiner för att framställa tyg. Däremot kunde man alltid ta ull från djuren man skötte och med enkla verktyg tillverka filt, inte bara till kläder utan också som filtar till skydd och värme för boningar och under sadlar. I Skandinavien börjar vi med filtning ungefär vid 1000-talet efter Kristus. Gemensamt är dock att även vi i Skandinavien gjorde bruksföremål så som stövlar och mössor. När jag läser boken blir jag helt enkelt fascinerad över vilken lång historik det finns och vilken stor betydelse filtningen haft för människors överlevnad.

 

Omslaget på Willow G. Mullins bok som finns både inbunden och med pappersomslag. Den inbunda är ganska dyr. Köpte själv den med pappersomslaget, men jag tror att den inte har lika många bilder.

De senaste veckorna har jag filtat många kuddar! Kudden jag gjorde i somras med initialerna T & F, som stod för Tor & Freja, blev populär, men mina vänner önskade istället att bokstäverna stod för första bokstaven i deras eget namn och namnet på deras man eller sambo. Måste säga att det var en riktigt trevlig idé de kom på!

Ingenting på kuddarna är sytt förutom knapparna som jag sytt på efteråt. Sidokanterna skapar jag genom att lägga plast mellan de båda lagren och vika över ullen så att den filtas ihop med ullen på den andra sidan. När man läser engelska böcker brukar man kalla plast och annat som man lägger under ullen för ”resistens” vilket blir motstånd på svenska. Motstånd är viktiga när man vill filta formationer så som mössor eller laddor. Genom att lägga ull runt motståndet kan man bearbeta och filta utan att ullen filtar ihop sig med annat. Ullen jag använde kommer från gotlandsfår på Öströö. Den ullen ger en jordnära och rustik känsla kanske framför allt i den ofärgade grått och vitt, men Öströö har ull i många fler färger.

Ett kuddpotpurri!

PS Det var fler som uppmärksammade Internationella filtningsdagen i lördags. Nu gäller det att arbeta på att ännu fler känner till och uppmärksammar denna dag nästa år så det blir ännu mer firande! 

Idag, första lördagen i oktober är det Internationella filtningsdagen!

Hurra, hurra, hurra!

Lizzie Houghton är en färgstark filtande kvinna som bor i sista huset på ett gammalt stenradhus i utkanten av London. Runt huset har hon en liten typisk engelsk trädgård med klängande rosor, arrangerade små sittplatser och ett liten separat rum som fungerar som ateljé. Var på kurs hos henne i januari. Kommer ihåg att jag då såg en utslagen ros och tänkte ”Det är ändå en viss temperaturskillnad mellan England och Sverige.

Lizzie filtningar är i rött, lila, grått och andra rika toner. Personligen, när jag själv ska göra saker, föredrar jag den mer dämpade tonen – men jag kan tycka att det andra gör i sådana färger är urläckert. Lizzie har arbetat med filtning i många, många år och har under dessa även skrivit ett par böcker som exempelvis Felting Fashion och Creative felting. Vet att i våras var hon inbjuden av filtare i Australien att komma till dem och hålla kurser. Hon anordnar också en egen sommarkurs och endagskurser. Har själv boken Felting Fashion som jag använt som referens när jag testat mig fram för att förstå hur jag måste tänka när jag ville göra en cape och kjol. När du gått en del kurser handlar ju mycket om att själv bara testa.

Boken Felting fashion av Lizzie Houghton innehåller förklaringar på hur du gör när du vill börja filta enkla plagg. Plaggen är inte är inte "high fashion", men ger dig möjlighet att själv förstå hur du ska göra och utifrån det sedan själv tänka vidare.

En rolig sak med filtning är att man kan använda gamla tyger och plagg och göra om dem. Bra för plånboken och känns rätt med tanke på miljön! Om du vill återvinna ska du tänka på är att tyget du väljer inte är för tätt vävt. Om tyget är för tätt vävt har fibrerna svårt att komma igenom och bindas till tyget. Du kan lyckas ändå, men då du får jobba hårt! Det är också enklare om tyget är av naturmaterial. I konstgjorda material har fibrerna inga ”små hakar” à la den typ du ibland kan se i shampooreklam när man vill illustrera hur schampoot kan få hakarna att lägga sig så att håret blir glansigt. När du vill du att hakarna tvärt om öppnas upp för när du filtar griper de små hakarna i varandra och gör att fibrerna filtar ihop. Finns det inga sådana hakar glider trådarna mot varandra utan att få något egentligt fäste. Har filtat med konstgjorda material och det går, men då måste materialet vara luftigt så att ullfibrerna kan gripa sig till varandra runt tygfibrerna.

Har själv gjort om några ullsjalar som hade legat ett par år i garderoben. Någon var ett missköp och någon hade jag använt mycket så jag var helt enkelt trött på den. Så blir det ju ibland. Visst var det fina, och ibland dyra sjalar, men vad gör det om sakerna bara ligger. Här ser du några exempel som jag använde supermycket förra vintern. Var härliga att lägga runt axlarna när det var lite småkyligt samtidigt som de gav en färgklick till det svarta, grå eller  jeansblått med vit skjorta. Som sagt, sjalarna fick ett helt nytt liv!

Tre ”återvinningar”

PS. Glöm inte att den 6 oktober är det Internationella filtningsdagen!

Idag fick jag ett mejl om att den franska föreningen Feutre Art Textile har utställning och försäljning vid Viaduc des Artes i Paris mellan den 6 – 11 november 2012. Den mer exakta adressen är 57, avenue Dausmenil. Som jag skrivit tidigare var jag där förra året. Helt fantastiska saker!

I sin gemensamma strävan för att göra filtning mer känt och populärt passar man också på att ha kurser. I år har man kurs ibland annat ett nybörjarkurs på tre timmar, nunoteknik och hur man kan filta en kjol. GIck själv kursen för Annelie Petitqueux i nunoteknik förra året . En mycket noggrann kvinna som ser alla detaljer.

Om du är i Paris – passa på att gå dit! Och anmäl dig gärna på en av kurserna!

Affischen för föreningen Feutre Art Textiles utställning i Paris den 6 – 11 november 2012.

Idag ringde en dam från Woolknoll i Oberrot-Neuhausen ett par mil från Stuttgart, Tyskland. Anmält mig på en kurs hos dem som heter ”Transparentz och är i början december. Ska lära mig mer kring hur man filtar tunt, nästan genomskinlig, alltså en form av ”cobweb” som man säger på engelska. Det som lockar med den här kursen är att man verkar använda en annan typ av material än jag gjort tidigare. Sett vad några andra filtare gjort som varit på den kursen. Så vackert! Ser verkligen fram emot kursen som är populär och bara går en eller två gånger per år. Anmälde mig redan i februari.

Woolknoll är annars ett företag som säljer ull, verktyg, färg och annat som man behöver för att filta, spinna och sticka. Till det har de sedan en rätt omfattande kursverksamhet med olika kurser under hela året. Det är kurser i exempelvis filta hattar, nunoteknik, färga och mycket annat. Språket kan vara ett problem om man så som jag inte pratar så mycket tyska, men förstått att flera av lärarna pratar engelska. Lärarna är filtare från exempelvis Tyskland, Norge och Danmark . Man får helt enkelt fråga.

Hade mejlat och frågat om de kunde hjälpa mig att boka ett ”´guesthouse” i närheten. Kan som sagt inte så mycket tyska och det det "guesthouse" som jag försökt mejla två gånger hade aldrig svarat. Nu ringde de mig för att säga att de hade fått ett ledigt rum i deras lilla ”guesthouse” och bokade gärna in mig om jag var intresserad. Och om jag tog tåget från Stuttgart till Fichtenber kunde komma till stationen och hämta mig. Så omtänksamt!

Ibland när jag säger att jag gillar att filtar säger den jag pratar med ”Ah, du gillar att tova!” Tänkt på det där och kontaktade svenska språkrådet för att ta reda på om det någon skillnad mellan att filta och tova. Fick ett mycket vänligt svar där de skrev ” Såvitt jag förstår är tova och filta två ord för samma sak. När man tovar ullen filtar den ihop sig.” och sedan hänvisade de till en sida på internet: http://www.gutefar.se/pdf-hand/Hsid%2061-62.pdf. Så nu har vi rett ut den saken!

Nu har jag vinterhalsduk i svart. Sidenet fick de en blåsvart nyans när jag färgade, något som jag själv tycker ger liv till ytan och gör att man ser att halsduken är något speciellt. Kan se den både till exempelvis en svart täckjacka eller kamelfärgad kappa.

Svart långsmal vinterhalsduk.

Närbild på det färgade sidenet som fick en blåsvart nyans.

När jag började filta köpte jag några böcker för att få inspiration och lära mig ner. I början av böckerna fanns ett par sidor med foton som steg för steg förklarade de olika stegen när man rullfiltar. Lägga ut bubbelplast, lägga ut ullen och sedan lägga på ett nät för att hålla ullen på plats innan man hällde på tvålvatten och började filta. Och nu vill jag säga något. Lägga på nät - fullkomligt värdelöst! Så fort jag hade börjat filta startade ju ullen inte bara att filta ihop sig med sig själv utan naturligtvis också filta ihop sig med nätet så jag blev tvungen att långsamt och försiktigt sära ullen och nätet. Det var alltid lite nervöst, tog tid och hur noga jag än gjorde det fastnade alltid en del ull på nätet som var omöjlig att få bort. Det i sin tur till att jag fick ha ett nät för vita saker och ett nät för färgat annars fanns det ju stor risk för att jag fick färgade fibrer in i det vita. Som sagt – fullkomligt värdelöst! På de kurser jag hade gått i Frankrike använde man inget nät, men när jag filtade hemma kom jag på att om jag inte hde något mellan bubbelplasten och ullen kunde jag lätt få märken. Framför allt om jag lade materialet tunt.

Men så när jag var på kurs i England i vintras lärde jag mig att istället för nät använda genomskinlig plast. Vilken skillnad! Så enkelt! Ullen fastnar inte i plasten och händerna kan enkelt frottera på ytan. Det du naturligtvis måste vara försiktig med är när du häller på vattnet så att fibrerna inte glider, men sedan är det bara att lägga på plasten, hälla lite tvålvatten ovanpå och börja. När du frotterat ett tag och vill kontrollera, lyfter du bara på plasten. Eventuellt ullen fastna och följa med upp, men det är bara att lossa den försiktigt, lägga ner början på den igen och sedan brukar det inte vara några problem.

 

När jag filtar använder jag alltså hellre genomskinlig plast än nät. Om du har svårt att hitta annan plast går det utmärkt med isärklippta plastsäckar.

I går fick jag ny leverans av material. När jag öppnade paketet var helt enkelt tvungen att gå ut i ateljén och testa olika färgkombinationer! Blev så inspirerad! Här är provresultaten från ena och andra sidan. Skulle vilja finna ett par ytterligare färgkombinationer av hankies, ull, siden och eventuellt bambu för vinterhalsdukar. Finns ett par blå, lila och gula kombinationer där färgerna harmoniser och är ganska lika och som jag tycker är extra intressanta. Finns också någon med gul hankie på grön ull respektive blå hankie på grå ull där färgerna är olika men samspelar fint. Frågan är vilka jag ska gå vidare med. Du får gärna ge tips om vad du tycker!

Lodrätt har jag lagt ull i olika färger, vågrätt siden eller bambu.

På denna sida är det överst en hankie och under hankien är det ull, samma ull som också syns i bilden ovan. Som du ser har alla hankies olika färg och det är den färgen jag utgått från för att finna kombinationer.

Visar som sagt mina saker hos Tor & Freja i Göteborg. Klippt mig där i många, många år. Alltid känt att jag kan lite på att det blir bra och välkommen när jag kommer dit. Då kommer man ju tillbaka! Och vet att jag inte är ensam om att känna så!

När jag är där blir det alltid mycket prat mycket om färg och form. Saker som är så spännande, enkelt och svårt på en gång! När färgen och formen harmoniserar ger sådan glädje! Och när den inte stämmer gör att allt känns fel. Det jag uppskattar mest är diskussionerna där är så prestigelösa. Vi kan föredra olika saker, men förstå att en enskild sak, som en kudde, alltid hör ihop med var den ska vara. Inget märkvärdigt i sig, men ändå svårt.

Likadant är det ju med sjalar. Om jag vill att alla ska finna en juvel kan jag ju inte bara göra sjalar i varma, rostiga toner för att jag råkar gillar det. Fått en förfrågan om att göra en vinterhalsduk i en kall, blåaktig färgton. Håller nu på att leta material hos leverantörer och testa färgning för att få fram några varianter. Bli en hel del tester innan jag finner kombinationer av ull, siden, hankies och annat material, men uppskattar utmaningen!

T&F står för Tor & Freja. En kudde som jag tycker passar väl ihop med vit, gärna putsad, vägg och fårfäll.

Har tidigare skrivit lite om siden och vill fortsätta skriva lite om detta härliga material. Denna gång lite om hankies. Innan jag börjande filta hade jag aldrig hört talas om hankies. Hade sett sidentyg, sidentråd, sidenpuppor, men aldrig vare sig sett eller hört talas om hankies.

Hankies är sidenpuppor som man tvättat och sedan sträckt ut till fyrkanter. Finns ett antal filmer på YouTube att titta på. När man filtar med hankies får man, förutom  fin lyster, en spännande effekt genom att sidenet i fyrkanten inte är jämt fördelat. På ett visst ställe kan sidenet vara tätt, på ett annat tunt. Det som kan vara en nackdel är att i och med att hankies är gjort i fyrkanter kan det bli fyrkanter i resultatet. Hankies säljs oftast ofärgade vita, exempelvis hos Word of Wool. Det går det även att få tag i färgade, men de är ofta rätt dyra.

Första gången jag använde hankies trodde jag att jag skulle bli galen! De tunna, lite klibbiga sidentrådarna fastnar så lätt i lite torra nagelband, flisiga naglar eller i tröjan. Och i och med att tråden är så tunn ser man den inte utan man märker det först när man flyttar handen eller går i rummet. Om du vill testa att använda hankies rekommenderar jag därför att använda tunna handskar! Om du vill att resultatet ska vara smidigt ska du också se till att lägga ut dina hankies tunt, fast naturligtvis täckande. Har själv bedragit mig genom att jag tänkt  ”Äh, en hankie är så tunn så det gör inget om jag lägger dem två och två”. De blir en stor skillnad när du filtar ihop den med ullen.

Uppe till höger ser du en sidenpuppa, till vänster sidentrådar att filta med och nertill en hankie.

Vill rekommendera några böcker med fantastiska bilder på vad filtare i olika länder och på olika kontinenter har gjort i form av kläder, accessoarer, inredning och konstobjekt.  Den ena heter ”500 Felt objects” och kom ut för något år sedan. I den boken finns 500 exempel på hur filtare använt filtning på nya sätt för att få fram fräcka, moderna saker som tunna skira toppar, kjolar och sjalar i chiffong, fräcka udda kappor, nätta halsband, mysiga grövre mattor och andra heminredningssaker. Är inte ensam om att uppskatta boken. Alla filtare jag träffat säger detsamma. När jag visade boken för min mor sa hon ”Otroligt att man kan filta allt detta!”.

En annan liknande bok som jag också uppskattar är ”1000 Artisan Textiles”. Som titeln säger innehåller den bilder på moderna saker gjorda i flera tekniker och inte bara filtning. Här är exempel på klänning sydd i folieplast, moderna hand- eller digitaltryckta mönster på tyg och upphottade patchwork. När det gäller filtning är några av fotografierna desamma som i boken ”500 Felt objects”, så som exempelvis några foton på Liz Clays arbete för Stella McCarthy, men det finns också nya. Tycker själv mycket om bilderna på norskan Torill Haugsvaers sydda och broderade bröllopsklänning. Smäcker och ”stolt”. Som en naturlig skogsfe.

Min personliga åsikt är att har man bara filtade saker blir siluetten lite för grov, men att blanda en filtat kjol, ett halshand eller sjal ihop med en skjorta och andra mer ordinära kläder ger en spännande brytning. Plockar alltså i tanken ihop det jag ser i bilderna med hur garderoben ser ut. Kan jag på något sätt göra plaggen mer spännande!

Omslagen på böckerna jag rekommenderar. Många inspirerande idéer!

Gått några dagar sedan jag skrev sist. Orsaken är att jag under veckan förflyttat mig från södra Frankrike tillbaka till Skåne. På resan stannade jag ett par dagar i Kassel för att se den stora konstutställningen Documenta som är vart femte år. Det ger mig sådan energi att se en så stor utställning med över verk av nästan 200 samtidskonstnärer! Ger helt nya tankar genom att de involverar, visualiserar och kommenterar. Amerikanskan Seth Price hade exempelvis utgått från likheten mellan kuvert och sydda kläder. Både kuvert och sydda kläder görs av material som från början är helt platt! Kuvert av pappersark och kläder av tyg. Detta är något som jag aldrig tänkt på innan. Utifrån denna likhet hade Seth beställt tyg med mönster tagna från insidan av kuvert och tillsammans med kläddesignern Tim Hamilton tagit fram kläder där utsidan var vit som ett kuvert och insidan det mönstrade tyget. Dessa kläder fanns även till salu på ett av stadens varuhus.

I Kassel passade jag också på att se en performance av Tino Sehgal. Hans performances måste upplevas ”live”. Tino tillåter inte någon att ta några bilder av hans verk och därför finns inga fotografier eller videos att titta på. Och det var en speciell upplevelse. Svår att beskriva, men jag kan säga att rummet vi var i var helt mörkt och att när jag gick runt hörde jag rytmiska toner från flera personer i rummet. Skrattade sedan till när jag kom ut därifrån och tittade i utställningskatalogen. I innehållsförteckningen stod det att det skulle finnas information om Tino och hans verk på sidorna 438-349. Dessa sidor existerade inte! I Sidan 437 fanns, likaså sidan 440. Men inte sidorna 438 eller 439! Det gäller även för konstnärer att på alla sätt leva upp till sin image och vara hemlighetsfull!

Ytterligare en sak jag gjorde var att göra mitt liv som en museiutställning. Tänker inte kommentera det närmare men nedan ser du en bild av hur det blev.

Mitt liv som en museiutställning. Skriver inga kommentarer.

Detta blev ett inlägg om helt andra saker än filtning. Så det kan det bli ibland. Kommer snart tillbaka. Vet massor av intressanta saker att skriva om! Fick exempelvis idag leverans av ett antal nya böcker om filtning. Återkommer om det!

Idag har jag varit hos Eva Roelofsen för att filta och få fler idéer och tips. Eva är den som introducerade mig till filtning för ett par år sedan. Hon är medlem i den nationella organisationen Feutre Art Textile som jag skrivit om tidigare och ställer regelbundet ut både i Paris och norra Italien.

Eva är en kvinna med mycket energi! Hon bor i bergen strax utanför den lilla byn Vialas i nationalparken Cevennes ungefär en timmes bilresa från vårt hus i Vézénobres. Förutom filtning driver hon tillsammans med sin man Hans också gîte La Donzelenche där man kan hyra lägenheter med hisnande utsikt över dalen. Dit kommer framför allt många holländare och fransmän för att göra vandringar i bergen och uppleva nationalparkens natur. Där hon bor har hon tillsammans med ett antal andra hantverkskonstnärer i regionen också bildat en förening som årligen ställer ut anordnar en marknad i den pittoreska byn Le Pont de Montverte där de själva och andra inbjudna hantverkskonstnärer från olika länder deltar. Det var på en av dessa festivaler som jag första gången träffade Eva. Den gången åkte på en marknad för att se om det var något roligt att köpa och kom hem med ett helt nytt intresse.

Vägen till La Donzelenche. Huset till vänster består av två lägenheter som man kan hyra och som har en hisnande utsikt över dalen nedanför.

Ingången till Eva atelje.

Eva och jag filtar i hennes atelje.

Siden, siden, siden! Härligt material! Använder gärna siden när jag filtar. Mjukt, lätt, ger lyster! Och värmer, även om det inte är lika mycket som ull.

I den delen av Frankrike där jag tillbringar en stor del av sommaren, vilken är mellan Nimes och Cevennerna, var sidentillverkning länge en viktigt industri och inkomstkälla för bönderna i regionen. Det var en fattig region med mycket sten och mager jord olämplig för säd. Odla sidenlarver och sälja pupporna var en möjlighet att på ganska kort tid tjäna extra pengar. Och det var det många som gjorde. Tittar man på utsidan av de gamla stenhusen i vår by ser man att flera hus haft ett lägre tak som man rivit för att bygga på en extra våning just för att få utrymme att föda upp sidenlarverna. Men odla sidenlaver var inte helt lätt. Äggen fick absolut inte frysa ochlarverna var känsliga för både ljud, ljus och kyla. Vår granne, som är uppvuxen i byn, berättade hur hans farmor  bar de milimeterstora äggen i en liten påse på bröstet innanför tröjan till dess larverna kläcktes. Det tog ungefär en vecka. Det var för att vara säker på att äggen hela tiden var varma. När han sa det tänkte jag ”Fy fankenför att bära ägg och larver så nära kroppen i en hel vecka!” För att i nästa ögonblick bli ödmjuk för det han berättade! Det var som sagt en fattig byggt där kvinnor inte hade många sätt att tjäna pengar.

Dessutom krävde sidenlarverna kilovis med färska mullbärsblad varje dag! När larverna kläckts efter ungefär en vecka växter de snabbt. Från att vara ett par millimeter blir de under bara ett antal veckor flera centimeter. Men för att växa kräver de massor med mullbärsblad! Vår granne, som fick hjälpa sin farmor, sa att de första veckorna var det ok men de sista veckorna innan larverna var det hårt jobb med att varje dag samla in färska mullbärsblad. 100 larver åt ca 2 – 2 ½ kilo mullbärsblad innan de var klara att börja spinna sin kokong. Odlar man upp då upp ett par tusen larver innebär det att man måste leta upp och samla ihop flera kilo med blad varje dag.

I dag är all sidenindustri i regionen nedlagd. Tillverkningen blir för dyr i förhållande till många andra länder.

En cirka tre centimenter stor sidenpuppa (lagd på min iPad).

Nu har jag gjort en vit vinterhalsduk lik den orange jag gjorde i förra veckan. Lika nöjd med den! Fin lyster, lång och smidig så att man kan vira den flera varv och mjuk mot halsen. Kommer att bli snygg till hösten!

I går testade jag något helt nytt! Gjorde en liten matta och i mattan filtade jag in små stenar. Behövde en liten matta att ha inomhus för att torka av damm frän fötterna. Så här på sommaren tillbringar vi nämligen en del tid med att renovera ett gammalt stenhus i södra Frankrike. (Och har med åren blivit en riktig hejare att putsa stenväggar!)  Den som lagat stenväggar och lagt upp puts vet att det dammar! Gäller att stänga alla dörrar ordentligt för att det inte ska sprida sig i hela huset. För att inte dra in för mycket i resten av huset ville jag därför ha en liten innematta där vi kan skava av fötterna innan vi går vidare i trappan. Tittat på olika småmattar, men alla har varit gjorda för utomhusentréer. Så jag tänkte jag gör en själv!

Iden med att lägga in stenar är inte unik. Läst om det i ett par böcker, men det var första gången jag gjorde det själv. Som ull använde jag ull från Gotlandsfår och för att hålla stenarna på plats en enkel kökshandduk. Min erfarenhet av denna övning är att stenarna kunde ha varit något mindre och tyget något tunnare. Stenarna jag använde var dryga centimetern höga. Det hade räckt om de var 5-8 mm höga.  Nu är det lite fotmassage varje gång jag torkar av fötterna. Men mattan ligger ju kvar i och med att stenarna har tyngd och är kvar infiltade i mattan! Och det var kul att testa!

Har testat den orange bambu jag beställt ihop med silke, som jag färgat själv för att få rätt nyans, och orange merinoull och gjort en lång vinterhalsduk. Riktigt nöjd med resultatet. Lång, tunn och smidig så att det är lätt att sno flera varv. Silket och bambun ger också en fin glans på båda sidor. Precis så där lagom mycket glans så att man ser att den är något speciellt utan att vara pråligt. Samtidigt gör silket och bambun att halsduken inte blir så ullig att ha mot halsen. Kan tänka mig halsduken ihop med exempelvis en svart, brun, blå eller vit täckjacka.

Känns lite avlägset att prata och göra en vinterhalsduk så här mitt i sommaren, men – oups – snart är det höst! Ska göra någon vit också.

Häromdagen hade jag julafton! Fickleverans av garner som jag beställt. Det finns ju alltid något garn, tyg, bok eller annat som är lite spännande att se fram emot att testa. Denna gång var det orange bambu!

Filta med bambu är lite som att filta med silke. Liksom silke filtar materialet inte i sig självt utan man måste använda ull för att få ihop själva filtningen. Bambun kan ge en fil lyster och mjuk känsla till exempelvis merinoull, även om lystern inte är fullt så skinande som hos silke. Har använt vit och svart bambu flera gånger innan, men har inte sett att det funnit orange bambu förut. Gillar ju som sagt orange!

I foto ser de vit och orange bambu till vänster samt vit och orange silke till höger. Du kan se att fibrerna i bambu och silke påminner mycket om varandra. Hade hoppats att det skulle synas mer på bilden att silken till höger är ”flyktigare” och har som sagt lite mer lyster. Bambu ger också lyster och mer fyllighet.

I Frankrike finns en förening som kallas sig "Feutre art textile". Det är ett antal filtskapare som gått ihop för att på det sättet ge varandra kraft till ett ökat intresse för filtning. Ett föredöme måste jag säga! Inte hittat något motsvarande i Sverige, men vem vet - det kanske kommer en dag!

I den här föreningen finns filtare som både gör konst, smycken, kläder och andra saker. Att det är på franska behöver du inte tänka på. Titta på bilderna! Vad man tycker bäst om handlar helt om tanke och smak. Helt klart är det så att det är många riktigt duktiga filtare som är med. Föreningen brukar också vara bra på att informera om olika utställningar, utbildningar, marknader och annat som är på gång runt om i Frankrike. Just nu pågår till exempel en utställning som heter "The climat i changing" vilken tidigare har varit i bland Tyskland och ett par andra länder i Europa. Från och med den 6 juli kan man se utställningen på "Musee de feutre" (Filtmuseet) i Mouzon. Kan ju vara lite svårt för oss i Sverige att åka på, men det ger ändå en blick över vad som är på gång. Och ska man ändå en sväng i Europa kan det ju kanske skapas en möjlighet.

Sidan är alltså helt klart intressant. Skickar länken här http://www.feutrearttextile.com/. "Feutre art textile" har också en sida på Facebook om du vill få vad som är på gång automatiskt in på din vägg.

Liz Clay är bosatt i England och är helt otroligt duktig på filtning. Hon har bland annat arbetat ihop med bland annat Balenciaga, Givenchy och Stella McCartney där filtningen gett ett extra inslag i skapelserna. Åter igen ett sådant där exempel på att filtning inte bara är hantverk utan också rent mode. Visar här ett foto av vad hon kan göra. Om du vill se fler foton och veta mer om henne finner du information på http://www.lizclay.co.uk/ 

Ett exempel på de underbara saker Liz Clay kan göra.

En färg som jag alltid tyckt om är Hermes orange. Det är en färg som ger både en touch  och binder ihop. Kan ha att göra med att jag själv gillar att klä mig i mustiga bruna, gröna och bordeaux nyanser, men vet att andra tycker orange är en bra färg för att pigga upp exempelvis en svart dress. Tänkte på detta när jag filtade denna sjal som är gjord av chiffongsiden och merionoull och som kan användas antingen på axlarna eller ett par lösa varv runt halsen. Själv rätt nöjd med resultatet!

Kände mig så hedrad när jag för någon vecka sedan fick se ett foto på när en god vän firade sin dotters bröllop i Schweiz och där hon har en av mina sjalar på axlarna över sin fina klänning. Det var precis så som jag hoppades att sjalen någon gång skulle kunna användas när jag gjorde den! Vet själv hur svårt det kan vara att finna en sjal att ha över axlarna vid sådana tillfällen. De blir ofta antingen för tjocka eller för tunna och glidiga. Eller så blir de lite för ”pråliga”. Jag vill att sjalar ska kunna vara ett stilfullt plagg som är unika och någonting extra, men samtidigt lättburna och okonventionella. När man är på bröllop och fester vill man ju känna sig både välklädd och bekväm! Det är därför jag älskar filtning!

Gotlandsfårsull tycker jag man ska försöka köpa lokalt. Helt onödigt att ullen först ska skickas till exempelvis World of Woll som ligger i England och sedan tillbaka till mig i Sverige. Därför köper jag min ull från Gotlandsfår hos Öströö fårfarm som ligger mellan Varberg och Falkenberg i Halland. Bor själv strax söder om Hallandsåsen.

Öströö fårfarm är en ekologisk fårfarm där man föder upp Gotlandsfår och säljer sådant som fåren ger. Butiken är uppdelad med en avdelning för hantverk och en avdelning för matvaror så som kött och korvar, marmelader och skorpor. Allt småskaligt och närproducerat. Det finns också en urcharmig liten inhägnad och lammsafari där de låter barnen bekanta sig med lamm och andra djurungar. Och en liten servering. Alltså ett fint litet utflyktsmål för hela familjen.

Sedan har Öströö fårfarm naturligtvis ull för filtning! Förutom vitt, svart och den grå färg som fåren själv har brukarde  ha ett par andra olika färger. Har själv köpt en varm bordeauxröd, glad hallonröd och murrig hasselnötsbrun. I och med att ullen är lite smutsvit är färgerna inte ”skinande” utan lite nedtonade och ”naturnära”. Så fint när man vill ha fram en lite enklare vardagskänsla.

Öppettiderna för Öströö fårfarm beror lite på årstiderna. På sommaren är det öppet varje dag, på höst och vår är det mer koncentrerat till helgen. Någongång har jag ringt och bett dem skicka några kilo via post, vilket kan vara ett alternativ när ullen är slut och man inte har tid att åka själv. Du får naturligtvis betala för att de plockar ihop och för transporten.

Här är ett exempel på hur det finns många underbart duktiga filtare som arbetar ”i det tysta” och som jag gärna vill slå ett slag för så att de syns. Har under de senaste åren tillbringat många sommarveckor vid den lilla pittoreska sydfranska staden Usèz. Staden är känt för sin lördagsmarknad där lokala tillverkare säljer ost, frukt, grönsaker, marmelad, bröd, oliver, olivolja och andra delikatesser. Vissa säger att det är den bästa marknaden i hela Provence! Även om Usèz ligger ett par mil väster om Rhône som enligt många är gränsen för Provence.

Här gick jag i ett par år utan att veta att det i Uzès också finns den lilla söta butiken Petit Beguin där systrarna Annie Aillet och Martine Pech säljer unika och hattar som de gjort själva. Annie filtar och Martine syr. Typiskt en sådant litet dolt ställe som inte har sina naturliga kanaler för att visa upp sig och man därför måste känna till för att finna.

Här ser du ett foto på något av det Annie Aillet har gjort och klickar du här kan du se mer. Hon och hennes syster blandar filtningen med att sy. Ett exempel på hur det filtade materialet även kan användas ihop med andra material. Klickar du på länken till affären kan du också se bilder från Usèz.

Så om du åker dit till Usez, missa inte denna fina lilla butik. Se också till att komma tidigt på morgonen! Då är det också lite mindre folk. Du är garanterad en festlig stämning bland gamla stenhus och trånga gränder.

Olika typer av ull har verkligen olika struktur, reagerar olika och ge olika resultat. Samma typ av ull så som merinoull kan också regagera olika beroende på leverantör och färg. Har själv exempelvis märkt att vit merinoull är lättare att filta än röd. Rödfärgad merinoull får jag ofta bearbeta längre och hårdare innan den filtar sig. Utan att vara en expert på färgning kan jag tänka mig att det har att göra med färgpigmenten.

Det finns en skala för hur man graderar olika typer av ull beroende på hur grov den är. Man räknar vanligen grovheten i micro. Grövre ull, så som ull från Gotlandsfår, ger en mycket grövre struktur än finare ull från merinofår. Merinoull brukar vanligen ligga på 22-23 micro, medan ull från Gotlandsfår ligger kring 30 micro och över. Personligen tycker jag att den grövre struktur som ullen från Gotlandsfår ger passar bättre för inredningssaker så som kuddar, medan merinoull är bättre för sjalar och andra klädesplagg. Har också att göra med att merinoull kliar mindre. Men, helt klart har båda typer av ull har sin charm! Vit ull från Gotlandsfår kan exempelvis ibland vara helt charmerande i en sjal och ger en bättre känsla av "leasure wear". En tunn sjal i Gotlandsull ihop med en vit linneblus och snygga jeans på sommaren. Wow!

Silke filtar sig egentligen inte alls utan kräver någon form av ull för att binda den samman. Däremot har ju silke en fantastisk lyster som kan ge liv i ytan utan att bli prålig. En klar favorit hos mig är att lägga vit siden ovanpå vit merinoull och sedan filta samman det till en lång vit vinterhalsduk. Den vita sidenet ger precis det lilla som gör att halsduken får karraktär och exklusiv känsla, samtidigt som den fortfarande är lättburen till både kappa och dunjacka.

På bilden kan du se tre olika typer av fibrer. Längst till vänster är det vit merinoull på 23 micro, i mitten vit silke och till höger vit ull från Gotlandsfår.

Små nunofiltade sidensjalar är både vackra och otroligt användbara! Gjorde min första genom "en slump". Hade en bit siden över och tänkte jag testar att göra en liten sjal som jag kan ha runt halsen när jag har en skjorta. Rena lyckokastet! Som jag har använt den! Liten, tunn och värmande och samtidigt något som inte alla har på sig.

Tycker själv att resultatet blir bäst när siden och ull går ton i ton och i mer diskreta färger. Det ser då ut som ullen flyter in i sidenet. Dessutom är ljusa färger mycket lättare att kombinera med olika plagg.

I Frankrike har ett antal filtare gått ihop och bildat en intresseförening för att tillsammans visa upp sina saker och öka intresset för filtning. Under en vecka förra hösten ställde de ut sina verk vid Viaduc des Arts i Paris. Otroligt fina saker! Ger sådan inspiration! Se några bilder därifrån.

När jag började filta fasade jag över att man ofta använder merinoull när man filtar. Vill ju absolut inte använda material där djur farit illa! Hur skulle jag kunna veta att ullen jag använde inte kom från får som blivit misshandlade?

Letade hos många leverantörer för att se vad de skrev om ullens ursprung och hanteringen av djuren. Helt klart var att jag ville undvika merinoull från Australien! Efter att ha sökt ett bra tag och översatt texter från både italienska, holländska, tyska och andra språk hittade jag en leverantör som jag gärna rekommenderar. Företaget heter World of Wool och ligger i England. På sin sida skriver de att ”Our Merino is from South Africa (Cape) and is from non-mulsed sheep”. Mulesing är namnet på den metod fårklipparna har för att hantera flugor som kan vara en plåga, men som görs vårdslöst och utan bedövning.

World of wool har också ull från många andra typer av får och från andra djur så som lama, alpacka och kamel. De har också andra typer av fiber som bambu och syntetfibrer. Du kan också beställa blandningar av olika fibrer som tillsammans kan ge rätt färgton och känsla. Titta gärna själv runt på http://www.worldofwool.co.uk/index.php.