Kommer tillbaka till detta med kulor. Gjort ett antal den senaste tiden och tycker det är både lätt och svårt! Mycket enklare att få ihop början på kulorna med torra händer, men när jag lägger den i varmt vatten med såpa och sedan fortsätter blir det lätt veck även om jag tovat ihop ullen tämligen mycket innan. Naturligtvis kan jag lägga up lite ull ytterst och dölja vecken, men hade gärna kommit på en teknik där det blev mindre veck redan från början.

Hur som helst, en del kulor har det blivit. För att bli nöjd har jag lagt på lite yttre ull så att vecken inte syns utan de är helt släta. Och jag har varit på loppis! Så här blev ett av resultaten. Filtade svarta kulor ihop med ett lås och en dekoration från ett kasserat halsband som jag fann på loppis. Blev ett helt nytt halsband. Som jag redan använt flera gånger!

I morgon bär det av till Kyrkerud Folkhögskola för den första helgen med Ullakademin! Blir två till under hösten. Ska då passa på och fråga om det finns några knep för att undvika veck. Hade sparat mycket tid.

Nu börjar jag äntligen komma på hur man gör filtade kulor! Läst instruktioner och sett video, men tidigare inte lyckats. Troligen inte varit tillräckligt uppmärksam … Min nyckel ligger i att skapa så gott som hela kulan med torra händer och torr plats innan den blöts och blir fullt filtad. Helt enkelt utnyttja den fukt, värme och friktion som händerna och plasten skapar. Jag har alltid tidigt blött ner händerna och då blir det mycket krångligare att lägga till ett tunt lager för att dölja de veck som kan uppstå.

Riktigt glad för detta. Kulor kan användas till så mycket. Det jag nu ser som en utmaning är att avgöra hur mycket ull jag behöver för att skapa en kula i en speciell storlek och göra flera kulor lika stora bollar. Räcker inte med att väga per gram för det kan ju skilja mer eller mindre ett helt gram ull och ändå ge samma vikt. Litar på att jag bygger upp en  känsla allt eftersom jag gör fler och får mer erfarenhet

 

Dessa bollar var lika stora innan jag lade den högra i varmt tvålvatten och filtade den hård. I verkligheten är den vänstra strax under 4 cm och den högra, filtade kulan strax över 2 cm.

För dig som är van filtare är detta inga märkvärdigheter, men för dig som inte är så insatt kan det vara kul att uppmärksamma skillnaden. Har här gjort samma modell av kudde, men med två helt olika ullkvaliteter. Den övre är gjort i merinoull, den nedre i gotlandsull. Först när man ser på fotografierna är det lätt att bara fokusera på skillnaden i färgnyanser, men tittar du närmare ser du hur skillnaden i ullen struktur. Det gör en större skillnad i verkligheten. Strukturen på resultatet blir sååå olika! Lite som skillnaden mellan är en stickad merinotröja och en shettlandströja. Naturligtvis är det skillnad i mönsterstickningen, men också en stor skillnad i ullen. Merinoullen ger en större känsla av ”finkudde”, medan gotlandsullen ger en känsla av avslappnad närhet.

Det jag dock märkt är att gotlandsullen kan vara mer känslig vid slitage. Ullenhåren är stelare med fler ”döda hårstrån” och därmed har lättare för att krypa upp. Skulle vilja hitta en annan ullkvalitet (gärna lokal) som har samma känsla och tål mer. Ett uppdrag att arbeta vidare med.

Närbild på merinoullen.

Närbild på gotlandsullen.

Fortsätter experimentera. Den här gången med en ny ullsort som heter Wedsleydale. Wedsleydale är en hornlös, brittisk fårart som ser underbara ut med sin krulliga, långa lugg. Fibrerna är minst dubbelt så långa jämfört med merino! Strukturen är grov och färgen sandgul. I början var jag lite tvekande och tyckte ullen var lite tråkig. Men jag har ändrat uppfattning! Det är en underbar ull för cobweb. Filtar fint och de långa fibrerna gör filtningens nätverk jämn. Kunde i början tycka att det saknades lite lyster, men genom att lägga in lite vit silke blir det en brytning både mellan matt/blankt och sandgult/vitt. Om du vill testa en ny ull – ta gärna Wedsleydale! Förstått att ullen även är vanlig att blanda med andra ullsorter när man vill ha några lite längre fibrer. Får bli kvar att testa.

Wedsleydale blndat med lite vit silke.

I maj ordnar är det europeiska filtningsdagar i den lilla orten Felletin som ligger inte så långt från Aubusson. i Centralmassivet mitt i Frankrike. I samband med det ordnar de också en tävling med titeln ”100 gr : un poids, une mesure, une unité” kan översättas som ungefär ”100 gr: en vikt, ett mått, en enhet”. Tanken bakon titeln är hur man kan visualisera densiteten i olika material.

Filtningsdagarna är mellan den 6 och 12 maj 2013 och ordnas av ortens turistförening ihop med föreningen LAINAMAC (Laines et Fibres Textiles Naturelles du Massif Central). Syftet är att uppmuntra filtare och ge ytterligare ögon på denna underbara konst-, hantverks- och designteknik. Utställningen och tävlingen är öppen för alla och de som vill delta kan skicka in två bidrag. Det finns två pris att vinna, dels juryn pris med en prissumma på 500 euro, dels publikens pris där vinnaren får vara med vid nästa ”Journées Nationales de la Laine”, dvs ”Nationella ulldagar” vilka är 25,26 och 27 oktober 2013.

Förutsättningarna för tävlingsbidragen är att göra bidraget av 100 gr ull. På det sättet kan man visualisera densiteten i olika material. Stor eller liten. Med färg, i naturfärg. Du bestämmer. Är du intresserad av att delta finner du mer information om utställningen finner du här. Själv kommer jag inte göra det detta år, men ha ett öga på tävlingen. För det är ett både kul och intressant grepp! Tänk när vi har en filtningsskola, utställningsdagar och en tävling i Sverige!

”Lita på fibrerna så gör de jobbet åt dig!” sa Inge Bauer till mig när jag var på kurs i Tyskland i början av december. Tänkt på det flera gånger. Många gånger är det inte den exakta instruktionen som sätter sig bäst hos mig, utan istället är det just sådana där små uttryck jag hela tiden går tillbaka till. Har ett annat sådant exempel. Gick för många år sedan Poppius journalistskola och fick då tipset att hela tiden tänka ”Lyonnais potato and no chop suey” för att få rytm i texten. Det är detta jag bäst kommer ihåg från utbildningen och det jag hela tiden går tillbaka till när jag känner att en text inte flyter.

Vad jag under kursen lärde mig är att när det gäller webcob ska handlaget vara superlätt! Det gäller att lita på att fibrerna själva vill gripa in i varandra. För det gör de! Har annars en tendens att arbeta fibrerna för hårt. När jag lärde mig nunofiltning sa man hela tiden att rulla hårt så att fibrerna verkligen kommer in i tyget, men med cobweb är det alltså annorlunda.

Nu när jag testat en del cobweb är min erfarenhet också att det gäller att verkligen vara noga och exakt väga hur mycket ull man ska använda, dela upp den i buntar och sedan se till att man hela tiden lägger jämnt. En annan sak är att när jag börjar frottera med händerna arbetar jag alltid i de övre fibrernas riktning så jag vet att fibrerna verkligen har fäste innan jag börjar den verkliga filtningen. Under filtningen gäller det sedan att ha mycket vatten så filten lätt kan glida samman och inte rivas upp. Sedan brukar jag vika in kanterna tunt, tunt så att det blir stadiga. Men detta är ju en smaksak.

I sjalen till höger har jag lagt 10 gram för mycket ull. Låter inte mycket för en hel sjal, men som du ser gör det en stor skillnad. Den blir för tjock och man ser inte sidenet emellan. Det gäller alltså att noga väga upp, dela upp ullen i högar markera  på mallen hur mycket man kan använda för en viss yta så man vet hur mycket man kan ha i det övre och undre lagret och sedan hålla sig till det! I bilderna ovanför ser du sjalarna som helhet.

Nästa vecka åker jag till England för att gå kurs med Liz Clay som jag skrivit om innan. Ska bli spännande! Lovar skriva om mina erfarenheter.

År 2013 har börjat! Gott nytt år till alla! Personligen känns det som en spännande nystart! Har under helgerna tillbringat en hel del tid i ateljén för att öva in tips, trix och metod som jag lärde mig i Tyskland och tar klara steg för att bli en än bättre filtare. Fascinerande hur mycket fingertoppskänsla det är! När jag var i Tyskland visade Inge Bauer hur hårt hon trycker frotterar för att få hål att gå ihop. Hon la handen ovanpå min och gjorde precis som hon brukar göra på ullen. Det var en fingerlätt tryckning! Inte alls som det jag lärt mig när det gäller nuno-tekniken där det gäller att rulla hårt för att ullen ska komma in i tyget. Sådan erfarenhet går aldrig att läsa sig till! Den måste upplevas och kännas! Samtidigt är det just det som gör att känslan för materialet hela tiden förfinas.

Mina nya erfarenheter gör också att jag för första gången testat att lägga in en metalltråd i en halsduk. I och med att metallen inte krymper var jag noga med att inte lägga någon tråd närmast kanterna utan hela tiden ha i alla fall två centimeters marginal. För att också vara säker på att tråden skulle fastna ordentligt lade jag två tunna lager ull under och två tunna lager ovan. Resultatet blev lite punkrockigt och passar väl till jeans- eller skinnjacka.

Mitt första försök där jag filtat in en silvertråd.

Kom på det att jag har egentligen aldrig pratat så mycket om olika tekniker för filtning. I basen är ju filtning alltid filtning, men beroende på vad man vill åstadkomma finns ett par olika tekniker. Ska det vara tunt? Med tyg? Tredimensionellt?

Det som fick mig att titta närmare på filtning var nunofiltning. Nunofiltning är en teknik där man filtar ihop ullen med tyg, antingen hela tygbiten eller så lägger man ull som dekoration. När jag kom i kontakt med det första gången i Frankrike hade aldrig sett det innan. Tyget kan egentligen vara av vilket material som helst, bara det inte är för kompakt! Det går alltså att använda både naturmaterial och syntetmaterial, det viktiga är bara att tyget innehåller luft mellan trådarna för annars har ullfibren svårt att tränga igenom.

När man gör nunofiltning måste man vara mer försiktig med temperaturen och hanteringen annars filtar ullen för snabbt. Det är en erfarenhet jag själv åkte på i början när jag växlade mellan nunofiltning och vanlig filtning. En annan sak som är viktig att tänka på är att nunofiltning kräver att du redan från början tänker på hur kanterna ska bli när resultatet är klart. Ofta använder du tillklippt tyg och då kan tyget lätt fransas. Fransningen kan du hindra du genom att filta in lite ull runt kanterna. Men lägg inte på för mycket! Då blir kanterna alldeles stela. Ett alternativ, framför allt i början, är att köpa färdiga sjalar och filta på dem.

Det som är riktigt kul med nunofiltning är att du kan återanvända gammalt tyg eller gamla plagg och ge dem ett nytt liv! Både spännande och billigt samtidigt som det känns helt rätt att försöka återanvända istället för att köpa nytt!

Ett exempel på nunofiltning. Här har jag lagt ullen som dekormönster på ett sidentyg. Notera att jag lagt ull runt kanterna för att tyget inte ska repa. Sedan har jag sytt på pärlor som dekor.

De senaste veckorna har jag filtat många kuddar! Kudden jag gjorde i somras med initialerna T & F, som stod för Tor & Freja, blev populär, men mina vänner önskade istället att bokstäverna stod för första bokstaven i deras eget namn och namnet på deras man eller sambo. Måste säga att det var en riktigt trevlig idé de kom på!

Ingenting på kuddarna är sytt förutom knapparna som jag sytt på efteråt. Sidokanterna skapar jag genom att lägga plast mellan de båda lagren och vika över ullen så att den filtas ihop med ullen på den andra sidan. När man läser engelska böcker brukar man kalla plast och annat som man lägger under ullen för ”resistens” vilket blir motstånd på svenska. Motstånd är viktiga när man vill filta formationer så som mössor eller laddor. Genom att lägga ull runt motståndet kan man bearbeta och filta utan att ullen filtar ihop sig med annat. Ullen jag använde kommer från gotlandsfår på Öströö. Den ullen ger en jordnära och rustik känsla kanske framför allt i den ofärgade grått och vitt, men Öströö har ull i många fler färger.

Ett kuddpotpurri!

PS Det var fler som uppmärksammade Internationella filtningsdagen i lördags. Nu gäller det att arbeta på att ännu fler känner till och uppmärksammar denna dag nästa år så det blir ännu mer firande! 

När jag började filta köpte jag några böcker för att få inspiration och lära mig ner. I början av böckerna fanns ett par sidor med foton som steg för steg förklarade de olika stegen när man rullfiltar. Lägga ut bubbelplast, lägga ut ullen och sedan lägga på ett nät för att hålla ullen på plats innan man hällde på tvålvatten och började filta. Och nu vill jag säga något. Lägga på nät - fullkomligt värdelöst! Så fort jag hade börjat filta startade ju ullen inte bara att filta ihop sig med sig själv utan naturligtvis också filta ihop sig med nätet så jag blev tvungen att långsamt och försiktigt sära ullen och nätet. Det var alltid lite nervöst, tog tid och hur noga jag än gjorde det fastnade alltid en del ull på nätet som var omöjlig att få bort. Det i sin tur till att jag fick ha ett nät för vita saker och ett nät för färgat annars fanns det ju stor risk för att jag fick färgade fibrer in i det vita. Som sagt – fullkomligt värdelöst! På de kurser jag hade gått i Frankrike använde man inget nät, men när jag filtade hemma kom jag på att om jag inte hde något mellan bubbelplasten och ullen kunde jag lätt få märken. Framför allt om jag lade materialet tunt.

Men så när jag var på kurs i England i vintras lärde jag mig att istället för nät använda genomskinlig plast. Vilken skillnad! Så enkelt! Ullen fastnar inte i plasten och händerna kan enkelt frottera på ytan. Det du naturligtvis måste vara försiktig med är när du häller på vattnet så att fibrerna inte glider, men sedan är det bara att lägga på plasten, hälla lite tvålvatten ovanpå och börja. När du frotterat ett tag och vill kontrollera, lyfter du bara på plasten. Eventuellt ullen fastna och följa med upp, men det är bara att lossa den försiktigt, lägga ner början på den igen och sedan brukar det inte vara några problem.

 

När jag filtar använder jag alltså hellre genomskinlig plast än nät. Om du har svårt att hitta annan plast går det utmärkt med isärklippta plastsäckar.

I går fick jag ny leverans av material. När jag öppnade paketet var helt enkelt tvungen att gå ut i ateljén och testa olika färgkombinationer! Blev så inspirerad! Här är provresultaten från ena och andra sidan. Skulle vilja finna ett par ytterligare färgkombinationer av hankies, ull, siden och eventuellt bambu för vinterhalsdukar. Finns ett par blå, lila och gula kombinationer där färgerna harmoniser och är ganska lika och som jag tycker är extra intressanta. Finns också någon med gul hankie på grön ull respektive blå hankie på grå ull där färgerna är olika men samspelar fint. Frågan är vilka jag ska gå vidare med. Du får gärna ge tips om vad du tycker!

Lodrätt har jag lagt ull i olika färger, vågrätt siden eller bambu.

På denna sida är det överst en hankie och under hankien är det ull, samma ull som också syns i bilden ovan. Som du ser har alla hankies olika färg och det är den färgen jag utgått från för att finna kombinationer.

Har tidigare skrivit lite om siden och vill fortsätta skriva lite om detta härliga material. Denna gång lite om hankies. Innan jag börjande filta hade jag aldrig hört talas om hankies. Hade sett sidentyg, sidentråd, sidenpuppor, men aldrig vare sig sett eller hört talas om hankies.

Hankies är sidenpuppor som man tvättat och sedan sträckt ut till fyrkanter. Finns ett antal filmer på YouTube att titta på. När man filtar med hankies får man, förutom  fin lyster, en spännande effekt genom att sidenet i fyrkanten inte är jämt fördelat. På ett visst ställe kan sidenet vara tätt, på ett annat tunt. Det som kan vara en nackdel är att i och med att hankies är gjort i fyrkanter kan det bli fyrkanter i resultatet. Hankies säljs oftast ofärgade vita, exempelvis hos Word of Wool. Det går det även att få tag i färgade, men de är ofta rätt dyra.

Första gången jag använde hankies trodde jag att jag skulle bli galen! De tunna, lite klibbiga sidentrådarna fastnar så lätt i lite torra nagelband, flisiga naglar eller i tröjan. Och i och med att tråden är så tunn ser man den inte utan man märker det först när man flyttar handen eller går i rummet. Om du vill testa att använda hankies rekommenderar jag därför att använda tunna handskar! Om du vill att resultatet ska vara smidigt ska du också se till att lägga ut dina hankies tunt, fast naturligtvis täckande. Har själv bedragit mig genom att jag tänkt  ”Äh, en hankie är så tunn så det gör inget om jag lägger dem två och två”. De blir en stor skillnad när du filtar ihop den med ullen.

Uppe till höger ser du en sidenpuppa, till vänster sidentrådar att filta med och nertill en hankie.

Siden, siden, siden! Härligt material! Använder gärna siden när jag filtar. Mjukt, lätt, ger lyster! Och värmer, även om det inte är lika mycket som ull.

I den delen av Frankrike där jag tillbringar en stor del av sommaren, vilken är mellan Nimes och Cevennerna, var sidentillverkning länge en viktigt industri och inkomstkälla för bönderna i regionen. Det var en fattig region med mycket sten och mager jord olämplig för säd. Odla sidenlarver och sälja pupporna var en möjlighet att på ganska kort tid tjäna extra pengar. Och det var det många som gjorde. Tittar man på utsidan av de gamla stenhusen i vår by ser man att flera hus haft ett lägre tak som man rivit för att bygga på en extra våning just för att få utrymme att föda upp sidenlarverna. Men odla sidenlaver var inte helt lätt. Äggen fick absolut inte frysa ochlarverna var känsliga för både ljud, ljus och kyla. Vår granne, som är uppvuxen i byn, berättade hur hans farmor  bar de milimeterstora äggen i en liten påse på bröstet innanför tröjan till dess larverna kläcktes. Det tog ungefär en vecka. Det var för att vara säker på att äggen hela tiden var varma. När han sa det tänkte jag ”Fy fankenför att bära ägg och larver så nära kroppen i en hel vecka!” För att i nästa ögonblick bli ödmjuk för det han berättade! Det var som sagt en fattig byggt där kvinnor inte hade många sätt att tjäna pengar.

Dessutom krävde sidenlarverna kilovis med färska mullbärsblad varje dag! När larverna kläckts efter ungefär en vecka växter de snabbt. Från att vara ett par millimeter blir de under bara ett antal veckor flera centimeter. Men för att växa kräver de massor med mullbärsblad! Vår granne, som fick hjälpa sin farmor, sa att de första veckorna var det ok men de sista veckorna innan larverna var det hårt jobb med att varje dag samla in färska mullbärsblad. 100 larver åt ca 2 – 2 ½ kilo mullbärsblad innan de var klara att börja spinna sin kokong. Odlar man upp då upp ett par tusen larver innebär det att man måste leta upp och samla ihop flera kilo med blad varje dag.

I dag är all sidenindustri i regionen nedlagd. Tillverkningen blir för dyr i förhållande till många andra länder.

En cirka tre centimenter stor sidenpuppa (lagd på min iPad).

Häromdagen hade jag julafton! Fickleverans av garner som jag beställt. Det finns ju alltid något garn, tyg, bok eller annat som är lite spännande att se fram emot att testa. Denna gång var det orange bambu!

Filta med bambu är lite som att filta med silke. Liksom silke filtar materialet inte i sig självt utan man måste använda ull för att få ihop själva filtningen. Bambun kan ge en fil lyster och mjuk känsla till exempelvis merinoull, även om lystern inte är fullt så skinande som hos silke. Har använt vit och svart bambu flera gånger innan, men har inte sett att det funnit orange bambu förut. Gillar ju som sagt orange!

I foto ser de vit och orange bambu till vänster samt vit och orange silke till höger. Du kan se att fibrerna i bambu och silke påminner mycket om varandra. Hade hoppats att det skulle synas mer på bilden att silken till höger är ”flyktigare” och har som sagt lite mer lyster. Bambu ger också lyster och mer fyllighet.

Olika typer av ull har verkligen olika struktur, reagerar olika och ge olika resultat. Samma typ av ull så som merinoull kan också regagera olika beroende på leverantör och färg. Har själv exempelvis märkt att vit merinoull är lättare att filta än röd. Rödfärgad merinoull får jag ofta bearbeta längre och hårdare innan den filtar sig. Utan att vara en expert på färgning kan jag tänka mig att det har att göra med färgpigmenten.

Det finns en skala för hur man graderar olika typer av ull beroende på hur grov den är. Man räknar vanligen grovheten i micro. Grövre ull, så som ull från Gotlandsfår, ger en mycket grövre struktur än finare ull från merinofår. Merinoull brukar vanligen ligga på 22-23 micro, medan ull från Gotlandsfår ligger kring 30 micro och över. Personligen tycker jag att den grövre struktur som ullen från Gotlandsfår ger passar bättre för inredningssaker så som kuddar, medan merinoull är bättre för sjalar och andra klädesplagg. Har också att göra med att merinoull kliar mindre. Men, helt klart har båda typer av ull har sin charm! Vit ull från Gotlandsfår kan exempelvis ibland vara helt charmerande i en sjal och ger en bättre känsla av "leasure wear". En tunn sjal i Gotlandsull ihop med en vit linneblus och snygga jeans på sommaren. Wow!

Silke filtar sig egentligen inte alls utan kräver någon form av ull för att binda den samman. Däremot har ju silke en fantastisk lyster som kan ge liv i ytan utan att bli prålig. En klar favorit hos mig är att lägga vit siden ovanpå vit merinoull och sedan filta samman det till en lång vit vinterhalsduk. Den vita sidenet ger precis det lilla som gör att halsduken får karraktär och exklusiv känsla, samtidigt som den fortfarande är lättburen till både kappa och dunjacka.

På bilden kan du se tre olika typer av fibrer. Längst till vänster är det vit merinoull på 23 micro, i mitten vit silke och till höger vit ull från Gotlandsfår.