Idag har jag varit hos Eva Roelofsen för att filta och få fler idéer och tips. Eva är den som introducerade mig till filtning för ett par år sedan. Hon är medlem i den nationella organisationen Feutre Art Textile som jag skrivit om tidigare och ställer regelbundet ut både i Paris och norra Italien.

Eva är en kvinna med mycket energi! Hon bor i bergen strax utanför den lilla byn Vialas i nationalparken Cevennes ungefär en timmes bilresa från vårt hus i Vézénobres. Förutom filtning driver hon tillsammans med sin man Hans också gîte La Donzelenche där man kan hyra lägenheter med hisnande utsikt över dalen. Dit kommer framför allt många holländare och fransmän för att göra vandringar i bergen och uppleva nationalparkens natur. Där hon bor har hon tillsammans med ett antal andra hantverkskonstnärer i regionen också bildat en förening som årligen ställer ut anordnar en marknad i den pittoreska byn Le Pont de Montverte där de själva och andra inbjudna hantverkskonstnärer från olika länder deltar. Det var på en av dessa festivaler som jag första gången träffade Eva. Den gången åkte på en marknad för att se om det var något roligt att köpa och kom hem med ett helt nytt intresse.

Vägen till La Donzelenche. Huset till vänster består av två lägenheter som man kan hyra och som har en hisnande utsikt över dalen nedanför.

Ingången till Eva atelje.

Eva och jag filtar i hennes atelje.

Siden, siden, siden! Härligt material! Använder gärna siden när jag filtar. Mjukt, lätt, ger lyster! Och värmer, även om det inte är lika mycket som ull.

I den delen av Frankrike där jag tillbringar en stor del av sommaren, vilken är mellan Nimes och Cevennerna, var sidentillverkning länge en viktigt industri och inkomstkälla för bönderna i regionen. Det var en fattig region med mycket sten och mager jord olämplig för säd. Odla sidenlarver och sälja pupporna var en möjlighet att på ganska kort tid tjäna extra pengar. Och det var det många som gjorde. Tittar man på utsidan av de gamla stenhusen i vår by ser man att flera hus haft ett lägre tak som man rivit för att bygga på en extra våning just för att få utrymme att föda upp sidenlarverna. Men odla sidenlaver var inte helt lätt. Äggen fick absolut inte frysa ochlarverna var känsliga för både ljud, ljus och kyla. Vår granne, som är uppvuxen i byn, berättade hur hans farmor  bar de milimeterstora äggen i en liten påse på bröstet innanför tröjan till dess larverna kläcktes. Det tog ungefär en vecka. Det var för att vara säker på att äggen hela tiden var varma. När han sa det tänkte jag ”Fy fankenför att bära ägg och larver så nära kroppen i en hel vecka!” För att i nästa ögonblick bli ödmjuk för det han berättade! Det var som sagt en fattig byggt där kvinnor inte hade många sätt att tjäna pengar.

Dessutom krävde sidenlarverna kilovis med färska mullbärsblad varje dag! När larverna kläckts efter ungefär en vecka växter de snabbt. Från att vara ett par millimeter blir de under bara ett antal veckor flera centimeter. Men för att växa kräver de massor med mullbärsblad! Vår granne, som fick hjälpa sin farmor, sa att de första veckorna var det ok men de sista veckorna innan larverna var det hårt jobb med att varje dag samla in färska mullbärsblad. 100 larver åt ca 2 – 2 ½ kilo mullbärsblad innan de var klara att börja spinna sin kokong. Odlar man upp då upp ett par tusen larver innebär det att man måste leta upp och samla ihop flera kilo med blad varje dag.

I dag är all sidenindustri i regionen nedlagd. Tillverkningen blir för dyr i förhållande till många andra länder.

En cirka tre centimenter stor sidenpuppa (lagd på min iPad).

Nu har jag gjort en vit vinterhalsduk lik den orange jag gjorde i förra veckan. Lika nöjd med den! Fin lyster, lång och smidig så att man kan vira den flera varv och mjuk mot halsen. Kommer att bli snygg till hösten!

I går testade jag något helt nytt! Gjorde en liten matta och i mattan filtade jag in små stenar. Behövde en liten matta att ha inomhus för att torka av damm frän fötterna. Så här på sommaren tillbringar vi nämligen en del tid med att renovera ett gammalt stenhus i södra Frankrike. (Och har med åren blivit en riktig hejare att putsa stenväggar!)  Den som lagat stenväggar och lagt upp puts vet att det dammar! Gäller att stänga alla dörrar ordentligt för att det inte ska sprida sig i hela huset. För att inte dra in för mycket i resten av huset ville jag därför ha en liten innematta där vi kan skava av fötterna innan vi går vidare i trappan. Tittat på olika småmattar, men alla har varit gjorda för utomhusentréer. Så jag tänkte jag gör en själv!

Iden med att lägga in stenar är inte unik. Läst om det i ett par böcker, men det var första gången jag gjorde det själv. Som ull använde jag ull från Gotlandsfår och för att hålla stenarna på plats en enkel kökshandduk. Min erfarenhet av denna övning är att stenarna kunde ha varit något mindre och tyget något tunnare. Stenarna jag använde var dryga centimetern höga. Det hade räckt om de var 5-8 mm höga.  Nu är det lite fotmassage varje gång jag torkar av fötterna. Men mattan ligger ju kvar i och med att stenarna har tyngd och är kvar infiltade i mattan! Och det var kul att testa!

Har testat den orange bambu jag beställt ihop med silke, som jag färgat själv för att få rätt nyans, och orange merinoull och gjort en lång vinterhalsduk. Riktigt nöjd med resultatet. Lång, tunn och smidig så att det är lätt att sno flera varv. Silket och bambun ger också en fin glans på båda sidor. Precis så där lagom mycket glans så att man ser att den är något speciellt utan att vara pråligt. Samtidigt gör silket och bambun att halsduken inte blir så ullig att ha mot halsen. Kan tänka mig halsduken ihop med exempelvis en svart, brun, blå eller vit täckjacka.

Känns lite avlägset att prata och göra en vinterhalsduk så här mitt i sommaren, men – oups – snart är det höst! Ska göra någon vit också.

Häromdagen hade jag julafton! Fickleverans av garner som jag beställt. Det finns ju alltid något garn, tyg, bok eller annat som är lite spännande att se fram emot att testa. Denna gång var det orange bambu!

Filta med bambu är lite som att filta med silke. Liksom silke filtar materialet inte i sig självt utan man måste använda ull för att få ihop själva filtningen. Bambun kan ge en fil lyster och mjuk känsla till exempelvis merinoull, även om lystern inte är fullt så skinande som hos silke. Har använt vit och svart bambu flera gånger innan, men har inte sett att det funnit orange bambu förut. Gillar ju som sagt orange!

I foto ser de vit och orange bambu till vänster samt vit och orange silke till höger. Du kan se att fibrerna i bambu och silke påminner mycket om varandra. Hade hoppats att det skulle synas mer på bilden att silken till höger är ”flyktigare” och har som sagt lite mer lyster. Bambu ger också lyster och mer fyllighet.