Olika typer av ull har verkligen olika struktur, reagerar olika och ge olika resultat. Samma typ av ull så som merinoull kan också regagera olika beroende på leverantör och färg. Har själv exempelvis märkt att vit merinoull är lättare att filta än röd. Rödfärgad merinoull får jag ofta bearbeta längre och hårdare innan den filtar sig. Utan att vara en expert på färgning kan jag tänka mig att det har att göra med färgpigmenten.

Det finns en skala för hur man graderar olika typer av ull beroende på hur grov den är. Man räknar vanligen grovheten i micro. Grövre ull, så som ull från Gotlandsfår, ger en mycket grövre struktur än finare ull från merinofår. Merinoull brukar vanligen ligga på 22-23 micro, medan ull från Gotlandsfår ligger kring 30 micro och över. Personligen tycker jag att den grövre struktur som ullen från Gotlandsfår ger passar bättre för inredningssaker så som kuddar, medan merinoull är bättre för sjalar och andra klädesplagg. Har också att göra med att merinoull kliar mindre. Men, helt klart har båda typer av ull har sin charm! Vit ull från Gotlandsfår kan exempelvis ibland vara helt charmerande i en sjal och ger en bättre känsla av "leasure wear". En tunn sjal i Gotlandsull ihop med en vit linneblus och snygga jeans på sommaren. Wow!

Silke filtar sig egentligen inte alls utan kräver någon form av ull för att binda den samman. Däremot har ju silke en fantastisk lyster som kan ge liv i ytan utan att bli prålig. En klar favorit hos mig är att lägga vit siden ovanpå vit merinoull och sedan filta samman det till en lång vit vinterhalsduk. Den vita sidenet ger precis det lilla som gör att halsduken får karraktär och exklusiv känsla, samtidigt som den fortfarande är lättburen till både kappa och dunjacka.

På bilden kan du se tre olika typer av fibrer. Längst till vänster är det vit merinoull på 23 micro, i mitten vit silke och till höger vit ull från Gotlandsfår.