I julas fick jag en bok som jag önskat i julklapp. Boken heter Tova och är skriven av Gunilla Paetau Sjöberg. Har nästan lite dåligt samvete för att jag som svensk inte läst den innan. Det är en liten pärla! Boken innehåller så mycket fakta om våra svenska traditionella tovning. Men, jag kom helt enkelt i kontakt med tovning/filtning när jag var i Frankrike och började utifrån det. Samtidigt ser jag hur utvecklingen inom filtning gått vidare med en önskan om att förnya och höja statusen i traditionen. Boken är skriven 1994 och då fanns inte Internet som gör det enklare att hitta försäljningsställen och köpa ull från. Den ull som jag köper är också mycket mer välpreparerad. Men det finns många roliga, nyttiga och intressanta saker i boken, inte minst när hon skriver att tovning var en kunskap som på 60-talet var på väg att glömmas bort om inte Katarina Ågren hade fångat upp hantverket och skrivit boken Tovning som kom ut 1976.

När jag läste boken lärde jag mig också ett nytt begrepp – valka. Valka sista skedet i tovningsprocessen när man bearbetar materialet mycket hårt för att få en hållbar filt. För att göra det används gärna en träbräda. Kände inte till det begreppet innan. Gunilla gör också en liten skillnad mellan orden filta och tova och kallar filta det första skedet i processen när man mer försiktigt bearbetar ullen så att den håller ihop. Skillnaden uttrycks till exempel i det gamla uttrycket ”Väl filtat är hälften valkat”.

Tova av Gunilla Paetau Sjöberg är en liten pärla om man vill lära sig mer om filtingens historia, filtningsprocessen och vad man kan göra i nordisk traditionell filtning.